Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Anmälningar - Några ord om den nyaste litteraturen i Sveriges historia. Af T—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ständerna hfifdade dels hvad dem af gammalt rätteligen tillkom,
dels hvad som sedermera blifvit dem tillerkändt. — För öfrigt
innehåller grefve v. Fersens skrifters sjette del, likasom den femte,
mycket om både inre och yttre politiska forhållanden mellan
riks-dagarne, och om konungens utländska resor, samt ännu mera af
hof-sq valler; båda delarne med ogillande i de flesta fall af konungens
åtgärder, och framhållande af hans svagaste sidor, i en ton som
ovilkorligt synes vitna om den från väldet undanträngde
partichefens troligen alltför ofta skefva omdöme.
Bernhard v. Beskows lefnadsminnen tillhöra en helt annan art
af litteratur, den art som beqvämligen studeras på soffan. Han
för oss in först i studentlifvet i Upsala, sådant det var i början af
detta århundradet, och sådant det förblef ett par tiotal af år, så
att de äldre af oss rätt väl känna det igen: med alla dess originaler
bland lärarne, med dess dels rumlande studenter, dels
tévattens-gossar o. 8. v. Till de senare hörde v. Beskow sjelf, jemte flera
ynglingar af förmögnare familjer, sedermera betydande män i staten;
och till deras umgänge hörde, för musikens skull, eller af andra
skäl, vetenskapsmän sådane som Geijer o. a. Allt behandlas i en
lekande stil, med en fln satir, med hofmanshandskar; allt utom
fo8foristerna, hvilka, jemte Grewesmöhlen och hans likar, synas
undantagna från den allmänna amnesti, som följt på författarens
litterära strider i mognare åren. Det ser ut, som om äfven hos
mildare naturer vissa slags sår vore oläkliga.
Större delen af boken egnas åt de olyckliga åren 1808 och 9,
hvilka författaren till en del tillbragte i fädernehemmet, ett rikt, väl
ordnadt, till åsigter rojalistiskt hem. Äfven i denna del af boken
leker den fina satiren, då han talar om den hemliga
sammansvärjningen mot konungen, som nästan hela verlden visste af, meu
ingen röjde; om den högtbetrodde man, som den 12 Mars
personligen hos konungen sökte insinuera sig till en presidentsyssla, och
hade Adlersparres proklamation i fickan; uppgiften var dock hemtad
från en medtäflare om makten; — om Rosenblad, fem regeringars
tjenare, som med samma lugn gaf befallning om proklamationens
tryckning mot Vestra armén, och dagen derpå kontramanderade
tryckningen; om v. Hauswolff, som gjort rikshäroldstjenst vid
konungens kröning, och nu måste göra samma tjenst i och för
regementsförändringen o. 8. v.
Men jemte all denna, med lätt hand utströdda satir, går
ett djupt allvar af rojalism, af tillgifvenhet för den i sin inre
styrelse rättvise och opartiske, i sin lefnad enkle och hushållsaktige
konungen, tills denne genom en ohjelpligt dåraktig yttre politik
gjorde sig omöjlig: och sedan af tillgifvenhet för hans familj, och
aktning för dess rätt; hvarföre v. Beskow ej kan förlika sig med
Adlersparres beteende, ej heller med den utsigt för framtiden, som
denne beredde riket genom Carl Augusts kallande till tronföljare.
Men Carl Johans snille, den nya tid af inre lugn och yttre
anseende som han beredde Sverige, finner hos v. Beskow sitt fulla
erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
