Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Anmälningar - Lyrik och drama. (Sånger af Topelius. — Samlade dikter af Carlén. — Ackorder af L. v. Kræmer. — Lyriska dikter af Bäckström. — Dramatiska studier af Bäckström). Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortgång äfven de så ofta förkättrade »destruktive» andarne ha en
högvigtig mission att fylla. Efterverlden skall tillerkänna den store
»förnekaren» vitsord imot lians belackare, då han yttrar följande
om sitt egentliga syfte:
Mais de ce fauatisme ennemi formidable,
J’ai fait adorer Dieu, quand j’ai vaincu le diable.
Je distinguai toujours de la religion
Les raalheurs qu’apporta la superstition.
Och att lians sträfvande ej gick ut på blott ett ofruktbart
förstörande i fråga om det religiösa, betygar han sjelf sålunda:
Je vois venir de loin ces temps, ces jours sereins,
Ou la philosophie éclairant les humains,
Doit les conduire en paix aux pieds du commun maltre:
Le fanatisme affreux tremblera dy paraitre;
On aura moins de dogme avec plus dc la vertu.
Det var ej möt dygden i och för sig, Voltaire drog i härnad,
men väl mot den olycksbringande läran, att dygden ingenstädes
kan slå rot utan i förening med tron på dogmen. De finnas
visserligen, som ännu i våra dagar omfatta detta af Voltaire
bekämpade åskådningssätt, men — huru ha väl desse män studerat
sin bibel? sin psykologi? sin verldshistoria?
Topelius såsom lyriker är företrädesvis de milda och innerliga
känslornas skald. Annorlunda artadt är sångarlynnet hos den
vidtbekante svenske diktare, hvilkens nu ånyo utgifna stycken på
vers till stor del länge varit för allmänheten kända. Måhända
skall man tillvita oss ett tycke för det paradoxa, om vi uppkasta
frågan: hvilken likhet finnes mellan romarnes Cato och
stockhol-mames Johan Gabriel Carlén? Vi skynda derföre att upplysa om,
att vi ingalunda mena oss kunna anställa någon allsidigare
jem-förelse mellan den stränge republikanske sededomaren och den
framtida verldsrepublikens profet i vår sköna Målarestad. Men i
ett afseende skulle dock hr Carlén kunna sägas vara vår svenske
Cato; han har nämligen, äfven han, sitt »ceterum censeo», ja, noga
efterräknadt, torde han väl befinnas disponera Öfver minst två å
tre sådana. Vi sysselsätta oss imellertid ej nu med festtalaren
och skålproponenten Carlén, utan med den politiske skalden; i
dennes idékrets har en viss bestämd tanke trängt sig i förgrunden:
det i ord och åthäfvor bistra, för att icke säga morska rysshatet.
Det traditionela grollet mot »vår arffiende» har fått fritt svängrum
och ett i viss mån typiskt uttryck i åtskilliga af hr Carléns qväden.
Hörom t. ex. följande ur »Nordisk frihetssång»: I
I mulnande öster vi varsna en syn:
der kretsar en storm-örn i slingriga ringar
ined hungrande blick Öfver vågen och skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
