Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Anmälningar - Lyrik och drama. (Sånger af Topelius. — Samlade dikter af Carlén. — Ackorder af L. v. Kræmer. — Lyriska dikter af Bäckström. — Dramatiska studier af Bäckström). Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hr Carléns poesi är behäftad med flera lätt märkbara brister;
så t. ex. röjer sig hos honom ofta nog en stark lutning åt det
hvardagliga och triviala, som på ett egendomligt sått kontrasterar
med hans ofvan omnämda försök i den högpatetiska genren. Men
der går dock genom hans sång ett tema, som, om ock ej anslaget
just med mästarehand, dock förmår att iangsla hvarje stenskt sinne;
detta tema är kärleken till friheten och fosterlandet. Oviljan mot
monarker i gemen och mot alla ryssars sjelfherskare i synnerhet
är hos vår poet egentligen blott, så att säga, afvigsidan af en
uppriktigt menad hänförelse för vårt gamla Sverige, för dess ära och
sjelfständighet. Hvad som befruktats utaf denna hänförelses
källåder, utgör och det varaktiga i J. G. Carléns författarskap, det,
för hvilket skalden skall ha tack och heder.
Förläggaren af fröken Lotten von Kræmers Ackorder gjorde
måhända mot sin vilja sin klient en otjenst dermed, att han för
allmänheten presenterade de blyga barnen af hennes sångmö i en
sä aristokratiskt prydlig utstyrsel. Det eleganta omslaget, det fina
papperet och nitida trycket ha nämligen förledt en och annan
bland hrr recensenter att egna sin uppmärksamhet och sina loford
åt dessa bokens i ordets fulla bemärkelse yttre förtjenster;
innehållet har man temligen knapphändigt halkat förbi — och de som
det gjort, ha ändock ej varit de oartigaste. Andra kritici, mindre
fallne för estetisk courtoisie, ha låtit författarinnan tydligt nog
förstå, att hennes »ackorder» i deras öron ljödo som idel
dissonanser. För vår del äro vi af den åsigten, att de alltigenom
tad-lande omdömena — vi ha blott hört ett enda, som, jemte
anmärkningarna, äfven haft ett ord af erkännande åt författarinnan —
icke så obetydligt skjutit öfver målet. Fröken v. Krœmer ar visst
icke en betydande poetisk individualitet; man söker hos henne
för-gäfves efter någon i sångens språk omsatt tanke eller stämning,
om hvilken författarinnan skulle kunna säga: se; detta är mitt
eget! Så känner och sjunger jag, till skilnad från de andra! Men
denna ingifvelsens och det poetiska uttryckets nyhet och
ursprunglighet — snillets kännemärken inom konsten — huru ofta
påträffas väl de i vår nutida »efterklangs»-poesi ? Ett fint sentiment,
en bildad smak, en ej sällan högt uppdrifven versifikatorisk
förmåga äro öfverhufvud taget utmärkande för våra yngre skalders
begåfning; ett högre mått af andlig sjelfständighet hör allestädes
till de fåtaliga undantagen. Resignerar man sig till att afstå från
fordran af en dylik skaldeoriginalitet, och är man för öfrigt
besluten att låta hvar sak gälla hvad den kan, så torde man stanna
vid det omdömet, att fröken v. Krœmers dikter icke stå djupare
under den poetiska medelmåttans nivå, än att de, väl befordrade
till tryckning, äfven kunna förtjena att läsas. Stycken sådana som
t. ex. »Vid elfmynningen», »Bergtallen» »Julen,» den vackra
teckningen af »blomstervännen Daniel Muller», de vemodsfulla
afskeds-orden till en älsklig Upsala-personlighet, skaldinnan Tekla Knös
— »den oupphunna i känslans finhet, rörlighet» — dessa stycken,
och ännu ett par, tre andra, skola hos den poetiskt mottaglige
läsaren qvarlemna ett bättre intryck, än det som framkallas af bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
