Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Politiska betraktelser. 6. Om det svenska beskattningsväsendet samt om den politiska och kommunala rösträtten. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitnesbörd icke lärer kunna jäfvas, och till sin princip
öfverens-stämmande med hvad våra religiösa urkunder på flerfaldiga stallen
lära — grundar sig imellertid ytterst på hvad så väl psykologiska
grunder som dagliga erfarenheten gifvit vid handen, att nämligen
rikedomen föder njutningslust och högmod, med deraf följande
sjeliViskhet och hjertats hårdhet — ett förhållande, hvars verklighet
ingalunda upphäfves af mycken befintlig enskild menniskokärlek
och välgörenhet bland de rike; ty utan att på minsta vis vilja i
enskilda fall förringa värdet af denna senare, tro vi likväl, att då
här icke är fråga om individer, utan om en klass, och om man i
stort betraktar de rikas förhållande gent imot de fattige (hvartill
det föregående äfven lemnar ett litet bidrag), så kan man säga,
att detta förhållande är ungefar likartadt med furstarnes
välgörenhet, hvilka, under det de låta den fattiga befolkningen skjuta
tillsamman, såsom skatt, millioner för deras underhåll, på samma
gång låta dyrka sig som halfgudar för några hundratal eller
tusental, gifna, såsom allmosa, åt de fattige. Allt detta må för många
synas »ett hårdt tal»; men det är otvifvelaktigt berättigadt Det
gäller för öfrigt mindre de rikas personer, än sjefva rikedomen, d. v. s.
den frestelse, som ligger i rikedomen. De fattiga, som beklaga sig
öfver de rikas förtryck, skulle, om de sjelfva blefve rika, icke vara
bättre. Det är materiens välde, som härutinnan gör sig gällande;
och om resultaten icke vore sådana, som nämts, skulle i sanning
materien icke vara materie.
Dock — det torde invändas, att denna senare framställning
bättre skulle passa i en moralisk, än i en politisk afhandling. Vi
vänta en sådan invändning. Man har blifvit så van vid en moral
i skolan och en annan moral i lifvet, synnerligen det offentliga
lifvet, att det endast väcker förvåning, då någon i det fallet yrkar
på ett annat förhållande. Men det är den moderna demokratiens
obestridliga förtjenst, att hafva betonat angelägenheten af att en
gång låta religion och moral träda ut ur kyrkan och skolan och
det enskilda lifvet, der de hittills varit instängda, för att äfven i
verklighet och sanning ingjutas uti det offentliga lifvet och
deri-genom omsider göra fruktbärande den eviga sanningens och
rättvisans grundsatser i verlden; och alla ärfda små politiska knep
och spetsfundigheter, äfven der de antagit det vördnadsbjudande
namnet af lagar eller lärda teorier, skola icke förmå att motstå
det välsignelserika inflytande, som sålunda vill göra sig gällande.
Hvad är i sjelfva verket demokratiens praktiska uppgift? —
Vi hafva i det föregående angifvit en sådan af den allra största
betydelse för hela samfundslifvet; men icke nog härmed. Kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
