Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var frän Luthers sida brytningen med medeltidskyrkan
full-ständig. Då han såsom munk uti klostret i Erfurt råkat läsa
något af hvad Huss skrifvit och dervid med häpnad upptäckte, att
kättarens åsigter i mycket stämde öfverens med hans egna, hade
han, gripen af en plötslig ångest, slagit igen boken, emedan det
föreföll honom »som om murarna måste störta tillsamman och
solen mista sitt sken vid tanken på blotta möjligheten deraf, att
den så gräsligt handterade måhända dock hade haft rätt»
Resultatet af Leipziger-sammankomsten blef, att Luther gjorde
gemensam sak med Huss i oppositionen mot romarekyrkan såsom
den högsta myndigheten i trosfrågor. Vid sitt första uppträdande
hade han endast bekämpat aflatspredikanteraa samt vissa af
skolastikens läror, men uttryckligen fasthållit de påfliga dekreterna;
der-efter hade han visserligen förkastat de sistnämda, men vädjat till
ett konciliums domslut; nu sade han sig lös äfven från denna
sista auktoritet, för att ställa sig uteslutande på bibelns grundval å).
Efter religionssamtalet i Leipzig trodde sig Luthers fiender
hafva spelet vunnet Hertigen af Sachsen och teologerna firade
dr Eck med äreskänker och fester; sjelf reste han till Rom, för
att iåottaga lyckönskningar af påfven och utverka en
bannlysnings-hulla mot det lutherska kätteriet. Men äfven antalet af
reformatorns vänner ökades med h varje dag. Den tillgifnaste af dessa var
den grundligt lärde Filip Melanchton; den kraftfullaste var
humanismens dristige banérförare, »den politiske Luther», Ulrich von
Hutten. Betydelsefullare än understödet från enskilda var dock det
högljudda bifall, hvarmed Luthers uppträdande mot papismen
hel-sades af så godt som hela det tyska folket. Innan kort hade
nationen utkorat honom till sin älskling. Han var den man, som
på ett för hvar och en fattligt språk klart och skarpt sagt ut,
hvad sedan lång tid dunkelt föresväfvat mången from och redlig
fosterlandsvän, utan att dock någon vågat eller förmått uttala det
så, som han. Hans skrifter lästes ej blott i Tysklands hyddor,
utan äfven i afiägsna trakter af Frankrike, Italien och Spanien.
Riddare och borgare voro lika beredvilliga att offra gods och lif
för honom. I synnerhet bland adeln funnos på den tiden många
bildade och frihetsälskande män, som gerna skulle medverkat till
påfvedömets förödmjukande.
Till denna del af det tyska ridderskapet vände sig Luther, i Juni
1520, med sin mästerliga skrift An den christlichen Adel detdscher
‘) Jmfr. den utförliga skildringen af Leipzigerdisputalionen och dess följder med
afseende på Luthers teologiska ståudpunkt i L. von Rankea Deutsche Geschichte m
ZeitaUer der Reformation, Ereter Band, s. 277 f. (Leipzig 1867).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
