Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Anmälningar - Estlander, Den finska konstens och industriens utveckling hittills och hädanefter. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar.
Estlander, C. G. Den finska konstens ooh industriens ut*
veokling hittills ooh hädanefter. Helsingfors 1871.
Det är en särdeles anmärkningsvärd omständighet att frågan
om konsteus och industriens förhållande till hvarandra på så många
skilda håll behandlas och företages till utredning; ty det bevisar,
att hon står bland de främsta på dagordningen inom Europa och
den öfriga bildade verlden. Den som tror att hon blott innebär
ett ofruktbart teoretiskt spörsmål, misstager sig på det svåraste.
Tvärtom är hon en af de vigtigaste bland de många sociala lifsfrågor,
dem vår samtid för sig har uppstält till lösning; och skulle någou
tvifla härpå, ville vi på det varmaste anbefalla den ofvan angifna
skriften till hans uppmärksamhet. Det är visserligen sant, att denua
närmast angår den finska konsten och industrien; men den
mångkunnige och skarpsynte författaren har förstått att behandla dettu
ämne från en så allmän synpunkt och belysa det från så mänga
sidor, att läsningen af hans lilla skrift utan tvifvel skall skänka
nöje åt en hvar, som sysselsatt sig med den vigtiga frågan om
konstens och industriens framtid. Och då denna fråga äfven inom
vårt land begynner allt mer träda i förgrunden, ha vi ansett
det kunna vara af intresse att i korthet skärskåda hufvudpunkterna
i den värderade författarens framställning, af hvilka många ega
full tillämplighet äfven på våra svenska förhållanden.
Författaren utgår från den kända omständigheten, att i hela
Europa från början af detta århundrade så småningom uppstod en klyfta
mellan konst och handtverk, som allt mer vidgades, tills hon
ändt-ligen hotade att blifva oöfverstiglig. Konsten lyftes upp i regioner
af den öfversinligaste höjd, från hvilka hon med det mest
aristokratiska förakt blickade ned på handtverket, medan detta utan
konstens ledning nedsjönk till en allt plumpare formgifning, en
allt större brist på ädelhet. Men detta i grunden onaturliga
förhållande måste hämna sig främst på konsten. Hon stod på väg
att förlora allt fotfäste i verkligheten; särdeles inom Tyskland
måste konstsinnet ersättas af ett filosoferande konstförstånd, och
den större allmänheten tvangs att genom de invigdes synglas
beundra en konst, som hon icke förstod och derför icke kunde älska.
Konstföreningarna med sitt utlottningssystem förmådde väl någon
tid hålla denna hy peridealistiska konst uppe, genom att bereda
mästarne utkomst; men dessa inrättningar voro och äro endast ett
palliativ, en öfvergångsform, som ej i längden kan sammanhålla
en konst, uppkommen och utöfvad under så osunda omständigheter
som de ofvan antydda. »Konstens pauperism» är för Tyskland och
åtskilliga andra länder mer än en tom fras; ty hellre svälta ihjäl
eller lefva utan ära på den höga konsten, än förvärfva anseende
och bröd inom industrien — det var mer än en vilseledd konstnärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
