Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Arbetarerörelsen i Sverige, dess utveckling och framtidsutsigter. Af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem äfven yrkesarbetarnes understödjande af hvarandras vandringar.
Med skråförfattningarnas upphäfvande upphörde äfven sjelfva
gesällskapet och dess rätt att förhindra någon i det fria arbetets
ut-ofmng.
Det enda som återstod var alltså kassorna för ömsesidigt
understöd i händelse af sjukdom. I de större städerna, der ett
härför tillräckligt antal arbetare af samma yrke fans, förvandlade
dessa nämda gesällkassor till sjuk- och begrafningskassor, genom
hvilka de medelst periodiska insatser understödde hvarandra vid
sjukdom eller de närmaste anhörige vid medlemmars inträffade
dödsfall. Yrken med fåtaliga arbetare blefvo utan, och i de smärre
städerna kunde naturligtvis icke heller sådana yrkeskassor uppstå.
På dessa senare platser vaknade också först behofvet af
gemensamma sjuk- och begrafningskassor för alla arbetare inom
samhället, hvilka ville deraf begagna sig. Det är sålunda från en
obemärkt småstads arbetareförhållanden den moderna associationen
i Sverige i detta hänseende uttagit första steget; det är der, som
känslan af gemensamhet först gifvit sig ett uttryck. Flera yrken
öfvergingo med tiden från handtyerk till fabriksdrift och fabriker
uppstodo för nya industrigrenar, hvilka sysselsatte ett större antal
arbetare, hvarför äfven på fabrikerna bildades sjukkassor, hvilka
ofta framkallades och understöddes af fabriksegarne, som sjelfva
hade deraf fördel, emedan deras i lag påbjudna förpligtelser mot
sjuka arbetare derigenom betydligt underlättades.
Mellan de sålunda uppståndna olika kassornas delegare följde
öfverläggningar, hvilka skärpte deras vaknande håg att sjelfva
tillvara taga sina intressen i stigande utsträckning. Härtill bidrog
äfven den omständigheten, att åtskilliga större arbetsgifvare ville
utöfva ett visst förmynderskap och godtyckligt handhade de i deras
vård stående kassorna, bildade genom af dem sjelfva gjorda afdrag
från deras arbetares veckolön, i det att de nämligen icke ansågo
sig behöfva lemna några redovisningar, endast de ansvarade för
de insjuknade arbetames vård. Följden häraf var en naturlig
misstro, hvilken närdes genom det tillstånd af oförenlighet i
intressen, som arbetaren ansåg förefinnas imellan honom och hans
arbetsgifvare.
I fabriksstaden Norrköping, der arbetames intressen voro på
grund af deras ställning som fabriksarbetare mera gemensamma,
beslöt ock ett antal arbetare att genom en ömsesidig förening
bilda en af dem sjelfva förvaltad och efter af dem sjelfva
uppgjorda bestämmelser ordnad sjuk- och begraftiingskassa, till inträde
i hvilken alla samhällets arbetare — men inga »herrar» — inbjödos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
