Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Arbetarerörelsen i Sverige, dess utveckling och framtidsutsigter. Af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom delegare. Tanken väckte genklang och fann stark tillslutning,
så att derstädes den första större arbetareföreningen i Sverige
uppstod. Denna kände snart sin styrka växa. Hennes sjelftillit höjdes
älven i samma mån, och blicken vidgades bortom tanken på tillfällig
hjelp vid sjukdom.
Såsom medlemmar af ett nästan uteslutande fabriksidkande
samhälle, insågo Norrköpings arbetare bäst betydelsen af den
om-hvälfning i arbetsklassernas ställning, som måste följa af skrånas
upphörande och yrkesarbetets successiva öfvergång från handtverk
till fabriksdrift. De sågo arbetaren stå ensam här i verlden,
hänvisad uteslutande till sig sjelf och beröfvad hvarje annan hjelp, om
olyckorna skulle hemsöka honom eller hans näringsgren, än det
förödmjukande understöd, som samhället ger åt tiggaren. Han
var en fri man för sig, men han måste ock i denna sin egenskap
kämpa ensam med verlden och lifvets vexlingar. I denna kamp
visade sig dock, tyvärr, hans styrka ofta otillräcklig. Såsom
handt-verksarbetare kunde han hysa hopp om att genom dit, skicklighet
och sparsamhet en dag sjelf bli mästare och komma i besittning
af de fördelar, som tillfalla en sådans ställning; men såsom
fabriksarbetare blef hans belägenhet mera oviss och mindre beroende af
honom sjelf.* Han kunde icke se framför sig det härliga målet att
få bli »sin egen», ty en fabrik kräfver kapitaler, kunskaper och
annat, som kroppsarbetaren gemenligen icke eger; han fann sig
dömd till att under hela sitt lif nödgas vara i andras arbete,
beroende af konjunkturernas vexlingar och med den nedslående tanken
inom sig, att han vid sitt lifs solnedgång, det vill säga då hans
krafter slappats och utnötts, skulle af den arbetsgifvare, som under
hans helsas och styrkas dagar begagnat honom till verktyg,
bortkastas såsom utsliten och oförtjent af sin forna aflöning, för att
kanske falla den allmänna barmhertigheten, som alltid måste vara
njugg, till last. De sågo, att denna ställning af öfvergifvenhet
ofta kom arbetaren att lefva mera för dagen, än for framtiden.
Det fordras också en sällan med den svenska folkkarakteren
öfverens-stämmande ihärdighet, seghet och kraft, att, då arbetslönen är
den minsta möjliga, likväl kunna genom stora försakelser och
uppoffringar spara så mycket, att man har något öfver för gamla
dagar. Alltför många Läto derför dag komma och dag gå, och
glaset och råhetens öfriga bihang blefvo deras sällskap på lediga
stunder*
Det länder de arbetare i Norrköping, som insågo detta, till
största beröm, att de togo ett första steg till ändring deri. Emedan
vi veta att så varit förhållandet annorstädes, antaga vi, att de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
