Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk historia i svensk roman.
Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria.
i.
Den historiska romanen synes icke numera hos oss röna samma
uppmärksamhet, som för några årtionden tillbaka, och en ny
romantiserad skildring ur Sveriges historia börjar att blifva en sällsynt
företeelse inom vår litteratur. Måhända ligger orsaken härtill i
det brinnande begär att söka sanningen, som, man må säga hvad
man vill, utgör ett af de mest utmärkande dragen hos vår tid,
och som gifvit sig tillkänna ingalunda minst inom den historiska
forskningen. Hvad som i århundraden gällt för sanning, hemtas
nu upp ur historiens djupaste schakt för att skärskådas i
dagsljuset, och det händer stundom då, att ett eller annat historiskt
minne i den nya belysningen erbjuder en annan bild, än den man
förut älskat att skåda, och att den lätta slöja, som en poetisk
fantasi sedan långt tillbaka väft omkring de historiska gestalterna,
våldsamt ryckes undan, på det att historien måtte framstå i all
sin nakna sanning, från hvars åsyn dikten ryggar tillbaka. Detta
. har dock snart en öfvergång. Sanning och poesi trifvas väl
tillsamman, och innan kort torde det visa sig, att invid brädden af
historiens källa växer mången fager blomma, hvarmed dikten icke
skall försmå att pryda sig.
Den gamla hjeltetiden, med sina af den sublimaste poesi
upp-fylda myter, hade från årtusenden framalstrat skaldekonstens
mästerverk, då man omsider, icke långt före våra dagar, böljade få
ögonen öppna för de underbara gestalter, som här och der
framskymtade ur riddartidens töckniga verld. En ny skola inom
vitterheten hade känt sina hjertan anslås af de brutna toner, som ännu
svagt återljödo från denna tid, och då skaldens fantasi, förut fri
som ett naturens barn, sänkte sin flygt till verklighetens verld,
uppsökte hon naturligtvis helst den rymd derinom, der den
historiska sanningens tvång icke skulle kännas alltför tryckande.
Medeltiden syntes henne mest lockande; det låg så mycken poesi redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
