Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
junker Carl skulle anföra, seglade ut ifrån Söderköping. »Då» —
säger den gamla Erikskrönikan —
»Blef mången röder mund der kysst,
Som aldrig sedan kysstes af hjertans lust.» —
Under en stormig färd drefvos en del af skeppen till de
Åländska skären, der Carl och några af hans män fingo göra
bekantskap med den hundraårige åsadyrkaren Arnfaster. Visserligen
tillhör denne de bipersoner, hvilka författaren stundom roar sig
med att införa, och hvilka stå alldeles afskilda ifrån
hufvudhand-lingen, men man måste dock gifva sitt erkännande åt den kraftiga
teckningen af denne gamle hedning, som efter att länge hafva
vandrat omkring i det kristnade Europa, utan att kunna finna
det öfverlägsna i de kristnes dygder, slutligen dragit sig ifrån
verlden, för att på en enslig ö i hafvet i ostörd ro fä egna de
gamla gudarne sin dyrkan. — Slutligen framkom den svenska
hären till Finland och fann kusterna uppfylda af talrika
hedna-hopar, klädda i hudar och beväpnade med spjut, pilbågar och
stridsklubbor. Carl hade till följeslagare på detta tåg erhållit
Ragnilds broder Herbert, och det fostbrödralag, som de båda
käm-parne med hvarandra ingått, har författaren framstält på ett
stundom gripande sätt. Då Carl slutligen föll i fiendens händer, hade
Herbert icke mera än en tanke, — den att, om ock med
uppoffring af sitt eget lif, rädda honom derur. Härvid kom en
romantisk omständighet honom till hjelp. En gång, då han uppvaknade
i skogen efter en stunds hvila, fann han vid sin sida en ung
qvinna, ur hvilkens händer stridsldubban fallit, och som
betraktade honom med milda ögon. Ifrån detta första sammanträffande
upptändes i deras hjertan en ömsesidig låga, och Illina, — så hette
den ljuslockiga finska mön — glömde þort det uppdrag, hon af sin
fader erhållit, att smyga omkring bland de kristna vakterna och
döda dem. Då Herbert erfor, att den fångne junker Carl blifvit
öfverlemnad i hennes vård, lät han henne föra sig till junkerns
fängelse, hvarur han lyckades frälsa honom, men var sjelf nära att
blifva offrad åt hedningarnas gudar. Han lyckades dock
undkomma, men förföljdes af talrika fiender, och utmattad af de sår,
desse tillfogat honom, nedföll han slutligen sanslös i skogen, men
föll — i sin Illinas armar. Vårdad af henne, tillfrisknade han
snart, och sedan hon, efter att af honom hafva blifvit undervisad i
den nya läran, erhållit dopet, tog han henne till sin maka.
Imel-lertid hade Birger återvändt till Sverige vid underrättelsen om kung
Eriks död, och innan kort återkommo äfven de öfrige kämp&me.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
