Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och funno huru kungsämnena bland de mäktige slägterna uppväckt
split och osämja i landet. Birgers son Valdemar hade dock
erhållit kronan, hvilken sattes på hans hufvud af den forne presten
i Kämpestad, numera biskop i Linköping, hvilkens ärelystna
drömmar sålunda blifvit verklighet Denna hans upphöjda ställning
hade förändrat honom mycket. Han kände väl icke mera de sina,
men Carl beslöt att afvärja det hinder, som hotade att uppstå imot
förmälningen med hans förskjutna dotter, genom att, såsom Axel
Thordson för skön Valborg, af påfven utverka kyrkans stadfastelse
och välsignelse. Dessförinnan uppdrog Birger åt honom att
åtfölja dennes dotter Richissa till Norge, der hon skulle förmälas
med konung Hakon, och under tiden företogo Ragnild och
hennes moder en färd för att rådföra sig med den beryktade eremiten
vid Ingemo källa. På vägen dit öfverföllos de af den mäktige
herren på Möhem (Mem) Guttorm Sigvardsson, en son på
sido-linien till Birger Jarl, som fattat behag till Carls trolofvade, och
som förde dem till sitt hem. Upptänd af vrede öfver det förakt,
hvarmed de båda qvinnorna besvarade hans framställningar, rusade
han i ett ögonblick af ursinnig yrsel in i de rum, der de höllos
förvarade, i afsigt att döda Ragnild, hvilkens kärlek han ej unnade
någon annan, men dolken träffade modren, som bytt sofplats med
sin dotter. För att sedan befria sig ifrån ansvaret för detta dråp,
anklagade han dottren för att vara mörderskan, hvarpå Ragnild
dömdes till döden. Der domen verkstäldes, upprann en källa, som
sedan dess burit den jungfruliga martyrens namn. Hämden för
detta dåd utkräfdes af den från Finland återkomne brödren, som
sedermera af Birger utnämdes till höfvidsman på Tavasteborg,
hvarifrån han och hans finska brud utbredde frid och välsignelse
öfver det nykristnade folket. Junker Carl begaf sig till
svärds-riddarne i Liffland och — efter ett blodigt, men ärorikt slag imot
de hedniske lithauerne, fick han återse sin trolofvade, ty, så säger
krönikan:
»Den dagen stridde han tills han dog,
Nu är han i himmelrik’ — det är min tro.» — —
Omkring denna romantiska berättelse har författaren grupperat
åtskilliga historiska episoder, som, om de äfven kunna anses gifva
åt det hela en obehöflig längd, dock icke läsas utan ett visst
intresse, hvartill författarens förträffliga stil i väsentlig mån bidrager.
Dit räkna vi Birgers flykt ifrån Bråborg, Folkungen Hollingers
afrättning, Valdemars kröning, slaget vid Herrevadsbro, m. fl.
Sjelfva hufvudberättelsen är väl anlagd, och några af de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
