Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]ingeholmen imot den antågande Margareta; bland de senare åter
gifva vi det främsta rummet åt de religiösa ceremonierna i klostret
och i gillet, de sistnämda utan tvifvel hemtade ur Murbergs
förträffliga afhandling härom (i W. H. och Ant Ak. Handl.).
Vi veta ej, hvilket uppseende denna roman gjorde vid sitt
första framträdande, men vi tvifla på, att hon numera finner många
läsare. Åtskilliga detaljer af plananläggningen äro desamma som i
F. Hedbergs skådespel Stolts Elisif.
En annan historisk roman, som varit ämnad att behandla
ungefär samma tid, är Thord Bonde dier slutet af konung AU
hrechts regering, af G. W. Gumælius, hvaraf dock endast första
delen utkommit (Upsala 1828), och som författaren säger vara det
första originalförsök till en svensk historieroman. Utan att vara
någon tom efterbildning af de Scottska mönsterbilderna, kan dock
dennes inflytande icke förnekas, och härför kan man ju icke annat
än hålla författaren räkning. Det sätt den brittiske mästaren
infört, att omedelbart låta sina personer uppträda på scenen för att
sjelfve presentera sig för läsaren, har här äfven blifvit följdt af
lärjungen. Händelsen, eller rättare berättelsen; — ty af handling
förekomma här just icke några spår, — är förlagd till en
undangömd trakt i Småländska skären, der mäster Hugos fribytareband
utvalt sitt tillhåll. Den unge Thord (Rörekson) Bonde har af dem
blifvit uppfångad och förd till deras lägerplats, der höfdingens
gemål, en förnäm spansk dame, i en mängd poetiska och ganska
formsköna verser, för honom förtäljer sin lefnads romantiska saga.
Hvad som kunnat utveckla sig i denna roman, torde förblifva en
hemlighet, då man nu väl icke kan hoppas på någon fortsättning.
Få, om ens någon, komma väl hädanefter att läsa denna början
till en svensk roman, hvilken, oaktadt sina 350 sidor, dock endast
kan betraktas som en inledning, hvilken synes oss afskräckande
genom sin längd, äfven om man gerna erkänner, att författaren
inlagt icke obetydlig poesi såväl i de nämda romanerna som i
vissa enskilda delar, såsom i berättelsen om den »grundrika
jungfrun» — klippan ute i Östersjön, öfver formen har han visat sig
vara mästare, men karaktersteckningen förefaller här i denna början
matt, och af det egendomliga i Sveriges natur och folklynne hafva
vi icke lyckats påträffa något enda spår.
I den roman, som nu ansluter sig närmast till de förut nämda,
få vi åter kasta en blick bakom klostermurarna, och bevitna ett
nytt klosterrof. En gammal folkvisa vet att förtälja, huruledes en
båld riddare af sin fostermor erhållit det råd att »lägga sig död
uppå bår», för att sålimda blifva införd i klostret, der skön jung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
