Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit insatt i fängelse på Stockholms slott. Han hade
dessförinnan blifvit trolofvad med en pommersk furstedotter, Eufemia,
hvilken författaren låter taga doket i S:t Clara. Franciskanerpriorn
Botvid utverkar ett dygns uppskof med den dödsdom, rådet fällt
öfver den unge fursten, men då nunnan under nattens lopp skulle
försöka att rädda honom, och derför vågat att stiga
utpåenjem-stång, som öfver strömmen hvilade mot muren till prinsens fängelse,
fann hon detta tomt; från Helgeandsholmen ljödo dystra psalmer,
som tillkännagåfvo, att Matts Kettilmundson icke bedragits af prioras
list, utan genast låtit domen verkställas. Eufemia försvann i de
brusande vågorna. — Man har med rätta anmärkt, att Mellins
noveller se ut som lösryckta kapitel ur något större verk, som man
önskade läsa i sammanhang, men en sådan dikt, som »Nunnan i
S:t Clara», eger dock anspråk på att anses såsom ett litet
mästerstycke i och för sig inom den historiska novellgenren.
Klosterlifvet under medeltiden erbjuder rik näring åt våra
skalders fantasi, hvaraf de äfven sedan länge vetat att begagna
sig. Redan några af våra äldsta och skönaste folkvisor omtala
mången sägen om huru de menskliga passionerna brutit sig en
väg genom klostermurarna och vanhelgat det rum, som blifvit
in-vigdt åt försakelse och dygd. Ännu i dag kan man icke utan
rörelse genomläsa sången om »Elisif, nunna i Riseberga kloster,»
som biskop Nils i Linköping för ett halft årtusen sedan
sam-manskrifvit. Den skildrar nunnans bortröfvande ur klostret af en
bland konung Albrekts tyska knektar, och denna händelse har
sedermera blifvit förlagd till Vadstena i romanen Vadstena kloster,
af C. D. Arfvedson (2 delar, Stockholm 1848). Det poetiska doft,
hvarpå denna folkvisa är så rik, har till det mesta gått förloradt
i den prosaiska omarbetningen. Så låter författaren t. ex. den
långe Bernhard, röfvaren, innan han någonsin sett Stolts Elisif, på
trots erbjuda sig under en fest i helga Lekamens gille i
Stockholm, att, såsom bevis på de svenska qvinnornas flyktighet, innan
kort taga till sin brud äfven den heligaste nunna, som någon af
sällskapet kunde nämna, hvarvid, af en händelse, valet föll på
Elisif. Författaren har egnat en~ icke obetydlig del af sin bok åt
sedem&lningar, hvarvid han synes hafva begagnat sig af de bästa
källor, som stått honom till buds, såsom rimkrönikorna,
kloster-reglorna, Rasmus Ludvigsons berättelse om Vadstena kloster, o. s.
v. All bestämdare karaktersteckning har fått gifva vika för ganska
utförliga skildringar af vissa historiska eller kulturhistoriska
minnen. Bland de förra må vi nämna den lifliga målningen af slaget
vid Falköping och Hättebrödemas sammansvärjning på Käp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
