Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drägter, har hon dock ingalunda lyckats att åt det hela gifva en |
verkligt historisk drägt.
Bland våra historiska minnen ifrån medeltiden torde få egna
sig så väl till en poetisk behandling, som Engelbrektssagan. Hon
har också blifvit framstäld åtskilliga gånger i dramatisk form,
såsom af Åkerhjelm, Ling, Blanche m. il., men enligt vår tanke
aldrig så lyckligt som i Engelbrekt EngeIbrektsson9 historisk roman
af C. G. Starbäck (2 delar, Stockholm 1868—69). Med djupa studier
i fäderneslandets häfder har författaren här troget återgifvit så
väl historien sjelf, som äfven bilderna af den tidens mest
framstående personer, och äfven förstått att i sin berättelse skickligt
inväfva kärlekens röda tråd. Grefve Hans af Elversten, som för
försträckningar till kronan kommit i besittning af åtskilliga slott
och län här i landet, hade med sin dotter Agnes anträdt en resa
uppåt Kopparberget, der konungen gifvit honom anvisning på en
del af grufvans afkastning. Under denna resa fick han tillfälle
att lära känna det eländiga tillståndet i landet öfverailt, der de
foro fram, vitnade halfbrända gårdar och folkets trälaktiga
behandling om fogdames raseri och grymheter. Med lifiigt
deltagande följde grefven folkets försök att bryta sina fjettrar och
helsade med glädje Engelbrekt såsom sitt folks befriare. Äfven
ett annat förhållande syntes bidraga till att de båda gjorde
gemensam sak. En dag nämligen, då grefvens dotter skulle besöka
den ryktbara Jätturvallsgrottan, öfverfölls hon af röfvare, som
gjorde sig i ordning att bortföra henne. Hennes räddare var dock
icke långt borta, och denne befanns sedermera vara Engelbrekt
trogne och tappre sven, Herman Berman. Denne yngling, som
Engelbrekt utvalt till sin förtrogne, har författaren låtit taga en
ingripande del i hans historia och slutligen äfven hämnas hans
död. Man följer med spändt intresse hans öden, vid hvilkasfram- |
ställning författaren visat sig ega en hos oss ganska sällsynt för- !
måga att låta diktens rosenskimmer gifva en lifligare färg åt bil- ;
derna i historiens helgedom. Bland de mäktige i riket, som sökte
ett stöd för sitt välde i en förening med grefve Hans, märka n
äfven riddaren Bengt Stensson, som intet högre önskade, än att se
sin son Magnus förmäld med grefvens dotter. Efter mordet pl
Engelbrekt måste denne dock fly med sin fader ifrån Göksholm.
der de uppretade bönderna ville hämnas hjeltens död, och åt
deras tappre anförare Herman skänkte grefven sin dotters hand
Engelbrekt sjelf är här tecknad sådan vi ifrån vår barndom varit
vana att igenkänna honom, såsom en fosterlandets befriare ifrån
träldomens ok, hvilken egt vår hyllning, alltsedan vi i skolan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
