Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 1. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gängen hörde hans namn. Vi äro öfvertygade om, att detta
arbete gema skall läsas af dem, som älska vära sagohäfder, och
vi ville i vår litteraturs intresse högt uttala den önskan, att
författaren fortfarande mätte egna sina kunskaper och sin talang åt
den fosterländskt historiska romanen.
Den tid, som ligger imellan Engelbrekts död och medeltidens
slut, har icke blifvit föremål för någon romantisk skildring, hvilket
bevisar huru föga den historiska romanen blifvit hos oss bearbetad.
Dertill har, såsom redan blifvit nämdt, i väsentlig mån bidragit
det mörker, som ända intill våra dagar hvUat öfver denna tid.
•Historieskrifvaren må ifrån sin synpunkt aldrig så vidt och bredt
orda om de naturliga gränser, hvilka han vill bestämma imellan
häfdatecknarens och konstnärens skilda områden, och aldrig så
kraftigt söka framhålla de olika ändamålen för bådas verksamhet:
det är och förblifver dock visst, att ifall man icke helt och hållet
förkastar den historiska romanen såsom ett vidunder, hvilket icke
eger rätt att upptagas bland Öfriga diktarter, så måste just den
historiska vetenskapen här träda i det förhållande till vitterheten,
att hon till hennes begagnande erbjuder alla sina samlade skatter,
utan att tro sitt eget värde nedsättas genom att sålunda ikläda
sig en tjenares skepelse. Då nu historien om vår medeltid icke
blifvit så i enskildheterna utarbetad, som vår yngre historia, hafva
vi ju funnit en lätt insedd orsak, hvarföre de historiska romanerna,
som behandla den tiden, äro i allmänhet mindre tillfredsställande.
Vi hafva här utvalt endast ett fåtal, hvilka vi ansett ega några
anspråk på att antecknas på ett blad ur fäderneslandets
litteraturhistoria; men äfven hos dem röjas lätt brister och svagheter.
Knappast finnes det något slag af skönlitteratur, der så mycket
ofog kunnat bedrifvas, som inom historieromanen, ty detta namn
har man ofta nog dristat att skänka åt förstlipgsförsök, hvilkas
författare trott sig vara berättigade att utan tillräckliga insigter
godtyckligt behandla historiska personer, och sålunda på ett
förvillande sätt vanstält sanningen. Man har funnit det ganska
beqvämt, att på detta sätt tillgodogöra sig den kraft, historien
alltid visat sig utöfva på menniskosinnet, och då äfven den
fosterländska anda, som under detta århundrade och redan ifrån slutet
af det förra uppväckt hos nationen en utpräglad håg för allt, som
rörer deras egna minnen och deras eget lif, gifvit åt konstnärernas
verksamhet i allmänhet en riktning åt det historiska, hafva dessa
omständigheter tillsamman alstrat talrika skapelser, hvilka icke
kunna i något afseende anses värda vår uppmärksamhet. Hvad
åter angår de romaner, vi ha uppräknat, böra vi erkänna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
