Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Anmälningar - Svenska fornminnesföreningens tidskrift. I, 1. Af E—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I behandlingen af flera andra frågor, såsom af den om States*
privilegium i fråga om fornfynd och af den om åtgärders
vid-lagande till förekommande af vandalism med afseende på
niu-nesmärken från forntiden, visade sig det varmaste intresse för furu*
forskningens sak och en liflig harm mot hvad som lägger hinder
i vägen för densamma — äfven om det framträder under det
antiqva-riska nitets mask. Då en annan fråga förehades, tycktes imellertio
hos åtskilliga af mötets medlemmar kärleken för det gamla ^
öfver» ganska betydligt. Folkskolelärarnes bemödanden att vinni
terräng åt riksspråket på bygdemålens bekostnad stämplades rem
ut så6om »en finare vandalism»; det yrkades, att hvarje bygd skulk
odla sin särskilta dialekt, att man borde författa böcker på
bygdemålen, emedan det bidroge till dessas bibehållande etc. För va:
egen del äro vi frestade att beteckna just detta såsom »en tioan
vandalism», öfvertygade såsom vi äro, att bygdemålen måste viki
för riksspråket, så framt sträfvandena för folkbildningens höjaodt
genom folkskolor, folkhögskolor, populärt-vetenskapliga föredrag ort
sockenbibliotek skola krönas med framgång. Att vilja bevara
bygdemålen, under det bibeln och de allmånt begagnade
andaktsböckerna, tidningar m. fl. skrifter ej äro öfversatta på något
bygdemål, och under det de för allmogen bestämda bildningsanstalterna söka
göra honom mottaglig äfven för andra på riksspråket skrifna arbetes
af upplysande och förädlande slag, är en orimlighet redan derfor
att. man ej kan fordra, att han, utan någon deraf betingad fordet.
skall bevara i minnet och förstå användandet af dubbla ordformer
och böjningsändelser. Dialekternas studium är både af rent
språkligt och af historiskt intresse, och ur dem kunna många ord
hemt*-för riktandet af riksspråket och för möjliggörandet af dess rensandf
från främmande ord. Men när folkupplysningen omsider huniiir
den punkt, som utgör ett af fosterlandsvännens käraste
önsknings-mål, är deras roll utspelad. Huru någon kan betrakta detta sasoc
en förlust, kunna vi ej fatta, då väl äfven den, som högst
uppskattar den betydelse, hvilken bygdemålen kunna få för riksspråket*
utveckling, säkert skall erkänna, att intet bland dem kan i renbet,
skönhet och rikedom jemföras med detta senare. Att vinnläggs
sig om att hålla dem vid ett konstladt lif, då eljest den stigande
kulturutvecklingen på landsbygden skulle naturenligt komina des
att dö ut, vore desto besynnerligare, som tidsriktningen tydliget
går ut på utrotandet af all slags lokal partikularism, så &u
ortintressena vika för landets kraf och allmänandan och
fosterlandskärleken öfverallt göra sig gällande. Oafsedt hvad vi här i sjelfrs
hufvudfrågan anfört mot våra svenska »Maalstrævere» instämma v
af allt hjerta i dr Sohlmans på mötet uttalade varning för sti
»anse allt i bygdemålen, äfven deras sudd och slurf, för äkta folklist
och förträffligt.»
Referatet af den öfriga diskussionen vid mötet rörande
arkeologiska frågor förtjenar mycket väl de läsares uppmärksamhet, för
hvilka den ej förut är bekant.
Det vid mötet hållna föredraget »Svenska folket i sina
ordspråk» har erhållit en välförtjent plats i detta häfte. Författaren, dr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
