Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Slutord angående kronologien af Jesu lefnad och Johannesevangeliet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innevånare skulle kunnat, »utan att förarga hvarandra», slagta sitt
lam på skilda dagar. Detta är helt enkelt otänkbart, emedan det
ena partiets slagt då skulle oskärat det andras 15:de Nisan m. m.
och en olidlig förvirring blifvit följden.
P. W:s sista klagomål, att jag »icke kunnat förmås att
reflektera» på en viss del af hans »pareringsförsök», är alldeles obefogadt.
Jag hade ganska ordentligt vägt äfven det förbigångna argumentet
på pröfningens vågskål, men funnit detsamma så lätt, att det icke
behöfde vidröras i ett svar, som måste göras ytterst kort, för att
ej blifva afvisadt från Wäktarens mot mig oblida spalter. Utan
tvifvel skall P. W. sjelf inse hela grundlösheten af sin anmärkning,
så snart han erinras derom, att endast två af den
osyrade-bröds-högtidens dagar, nämligen 15:de och 21:ste Nisan, hade sabbatlig
karakter: från de öfriga deremot, så fram t ej någon af dem
tillfälligtvis råkade sammanfalla med veckosabbaten, var ingen verldslig
förrättning utesluten; hvadan icke heller något hinder förefanns,
att ju Jesus på 14:de Nisan (som denna gång var en Fredag)
kunde dömas och korsfästas. Den svårighet, man hittills funnit i
synoptikernas berättelse, har uteslutande berott derpå, att man
trott dem förlägga dödsdagen till 15:de Nisan; men denna svårighet
har alldeles försvunnit, sedan mina undersökningar ådagalagt
motsatsen, eller att synoptikerna i sjelfva verket just fasta Jesu
död vid 14:de Nisan.
Hvarföre har jag med så osparad omsorg blottat ohållbarheten
af Johannesevangeliets anspråk? Icke, såsom P. W. tror, för att
»lättare blifva qvitt läran om Christi gudom»; ty hvarken Johannes
eller någon annan biblisk skrift är underhaltig nog, för att
innehålla den läran. Men der finnes tyvärr oförnuft nog ändå, som
behöfver bortrödjas; och min afsigt har varit att genom ett stort
och slående exempel visa kyrkan, huru nödvändigt det är att med
fri och oförfärad blick pröfva rätta halten af de urkunder, på
hvilka hon grundar sin lärobyggnad; m. a. o. jag har velat försöka
lossa på de fordomens fjettrar, hvilka kyrkan alltsedan stiftarens
bortgång icke upphört att smida åt sig sjelf. Vi hafva nyss hört
sägas, att »kyrkans skepp vräkes af stormar», och i stormarne
skall hon otvifvelaktigt förr eller sednare finna sin undergång, om
hon icke kastar öfver bord den olyckliga laddningen af dessa
förnuftsvidriga dogmer, i hvilka »christendomens hela kärna» så mycket
mindre kan »ligga innesluten», som de allesammans äro fullkomligt
främmande för den äkta christendomen, den »rena evangeliska läran»,
d. v. s. den lära, som Christus sjelf enligt trovärdiga evangeliska
intyg förkunnade. Det är icke för tidigt att kyrkan efter så många
Framtiden. Band 5. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
