Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Slutord angående kronologien af Jesu lefnad och Johannesevangeliet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundraden ändtligen höjer sig upp till stiftarens egen ståndpunkt
och låter falla allt det lägre, som endast härrör från dessa
lärjungar eller efterapostlar, hvilka hvarken voro »för mer än
mästaren» eller ens nådde upp till hans midja. Det tillhör de teologiska
fakulteterna att ställa sig i spetsen för denna reform, hvilken
tide-hvarfvet oeftergifligen kräfver. Man är nämligen icke längre nöjd
med att låta religionsdogmerna förblifva blott ett tomt munväder;
men om de, såsom i vissa läseriets och pietismens kretsar sker,
tagas på fullt allvar, så hota de, i följd af sin inre oförnuftighet,
att frambringa verkligt vanvett och osedlighet. I detta dilemma
gifves tydligen ingen annan hjelp, än att sjelfva dogmerna renas
eller, bättre sagdt, utbytas mot andra, som både kunna och förtjena
tagas på fullt allvar. Och dessa andra dogmer äro lyckligtvis inga
nya, som först behöfva mödosamt eftersökas; de äro hufvudsakligen
uttalade redan af Jesus och kunna, såsom fullt öfverensstämmande
med förnuftet, med stor säkerhet vidare utvecklas och systematiseras.
Skola kyrkans ledande och högtstående män fatta vigten af
denna uppgift och vara villige att taga henne på sina skuldror?
Förr eller sednare utan tvifvel, ty förnuftets stämma är i längden
oemotståndlig; men vissa tecken äfven inom vårt eget Sverige
synas mig antyda, att tiden icke kan vara långt aflägsen. Så t ex.
hördes Johan Henrik Thomander efter några dagars diskussion
med mig i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle förklara:
»jag erkänner vetenskapens rätt att komma och göra sin process
med våra dogmer; i annat fall blifva de för unkna.» Samme mas
uttalade inför en talrik församling i Göteborgs domkyrka de
betydelsefulla orden: »Gud har ännu mycket godt outrättadt med
men-niskors barn, och det är i ingen mån lättare nu än för aderton
hundra år sedan att säga, i hvilken vagga eller i hvilken krabba
det barnet slumrar, genom hvilket Herren ämnar frälsa ett folk
eller en verldsdel.» När dylika frimodiga röster begynna höras
inom sjelfva tempelväggarna, då äro medeltidens dimmor stadda
på flykt och en ny vår randas för kyrkan; då skall församlingen
snart bespisas med lefvande bröd och icke med de döda stenar,
hvarpå man hittills helst bjudit henne; då skola inga murkna
traditioner få lof att förqväfva förnuftets heliga låga, som Gud
bjöd tändas i hvarje menniskas bröst och hvilken det är vår högsta
pligt att vårda, emedan det endast är genom henne som vi
sammanhänga med den himmelske Fadren och hafva delaktighet i
hans ande; hvaremot, om förnuftet kunde dödas, vi skulle äga
endast sinnligheten qvar och vara »fänadens likar.» Carlstad och
£riksberg d. 19 April 1871. N. W. Ljungbebg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
