Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringa utrymme. Personernas mängd gör att hvar och en af dem
endast hunnit att skizzeras, och man har stundom svårt nog att
säga, om det finnes någon egentlig hufvudhandling eller ens
huf-vudperson. Vi hafva tryggt vågat framställa dessa anmärkningar,
som vi väl veta icke kunna skada författarens stora rykte, hvilket
redan vunnit häfd inom vår litteratur, och de böra anses endast
såsom uttryckande en saknad af något större, utförligare arbete af
detta slag, der författaren haft bättre tillfälle att äfven i den hi*
storiska romanen ådagalägga den förmåga att kraftigt teckna
karakterer, som han på annat ställe visat sig ega. På goda
grunder antaga vi, det Mellin skulle hafva kunnat höja sig tiD
ett af de aldra främsta rummen bland våra historiska roman*
författare, om han deråt egnat sina krafter. Stöd för ett sådant
antagande sakna vi icke i någon enda af hans noveller. I den
nyssnämda har han, ehuru endast med några drag, antydt den
allmänna jäsning i sinnena, som vid den tiden herskade i
synnerhet inom de mäktigare familjerna och som| bebådade den vilda
storm, hvilken snart skulle bryta lös öfver land och rike, och med
mången af de hastigt förbi-ilande gestalterna skulle man önskat
att hafva fått göra en närmare bekantskap.
Till de yppersta noveller, som] blifvit skrifna på vårt språk
kuona vi med full rätt räkna den sköna »Blomman p&
Kinne-kulle.» Af historia ingår väl icke mycket deri, men den lilla dikten
skall dock enligt vår tanke alltid utgöra den skönaste perlan i
samlingen. Alldeles utan historisk grund är hon dock icke.
»Det är den gamla historien
Som förnyas hvarje tid»,
hvilken vi här återfinna. Den unge Pehr Lilliensparre hade med
sitt hjerta varit fastad vid Gunilla Bjelke, men denna kärlek lärde
honom att »sorgen är tung», ty
»Konungen tog Gundela allt uti sin famn,
Gaf henne guldkrona och drottninganamn»,
som folkvisan sjunger. Hon hade dock åt sin ungdomsvän utsett
en annan brud, och så växte sällheten åter upp för honom med
»blomman på Kinnekulle». I denna novell har Mellin utgjutit heb»
sin rikedom på poesi, hvilken icke minst röjer sig i den korta
men anslående skildringen af prinsessan Anna. Ett motstycke till
nämda berättelse bildar »Anna Reibnitz, sångarfiickan från
War-schau,» hvilken ock kallas »blomman från Schlesien.» En dotter
af kung Erik, framträder hon vid konung Johans dödsbädd såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
