Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungslige hjelten. Vi hafva skäl att beklaga, att Zeipel icke
hunnit verkställa den plan, som föresväfvade honom, att fortsätta
sina historiska romaner till en teckning af det s. k. holstemska
partiets öden. De materialier, han dertill samlat och författat
blefvo till en del bearbetade af H. Bjnrsten i romanen öfversb
Stobée etter Holstemska partiet under frihetstiden (2 delar, Stock*
holm 1854). Stobée är sjelf en historisk person, känd såaom en
bland de verksammaste anhängarne af den unge hertig Carl Fredrik
af Holstein. Omkring honom gruppera sig de öfriga personerna
af h vilka de flesta förekomma redan bland »de samman svurne».
8&som grefvarne Hom och Gyllenborg, lagman Gyllencreutz, m. fl
Om ock dessa bäda romaner icke böra hänföras till de mera
framstående inom vår litteratur, så kunna de dock läsas med nöje.
såsom innehållande ett och annat bidrag till partistridernas historia
i Sverige.
Ett bland den svenska och hela europeiska litteraturens mest
egendomliga snillen — G. J. L. Almqvist — har skaffat sig ett
namn äfven inom den gren af vår skönlitteratur, med hvilken vi
här sysselsätta oss. 1 romanen Herrame på Ekolstmd (3 delar,
Stockholm 1847) framställer Almqvist händelser från gamle kung
Fredriks dagar. Hufvudpersonerna utgöras af fyra bröder,
grefvarne Thott, hvilka, hvar och en för sig, söka göra gällande sina
rättigheter till Ekolsund. Man kan sålunda finna, att det är
företrädesvis deras egna enskilda angelägenheter, som här af handlas,
men genom sammanställningen med några märkvärdigare personer
blifver dock intresset ökadt. Så uppträder här konung Fredrik
sjelf, på en jagt i närheten af hufvudstaden. Vi igenkänna honom
såsom en fryntlig och godmodig herre, som ständigt behåller i
sigte sin grundsats: »leben und leben lassen». Bland hans sällskap
framstår i synnerhet riksgrefvinnan Taube såsom älskvärd och —
beklagansvärd.
Hela händelsen försiggår på endast några fö dagar, hvarföre
man, med afseende äfven föstadt på det enskilda familjeförhållande,
som här skildras, eger giltiga anledningar att anse detta arbete
såsom en öfver höfvan uttänjd novell, i hvilken förf. såsom vanligt
parat det snillrika med det bizarra, det sköna med det
vidunderliga. Vi anse denna roman icke kunna uthärda en jemförebe
med öfriga arbeten af samme förf., såsom Gabriele Mimamso,
Amalia Hillner m. fl., för att icke tala om dem, som blifvit
intagna i Törnrosens bok. Teckningen af tiden och lefnadssättet
vid hofvet har dock berättigat oss att här omnämna densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
