Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man skulle vilja utmärka något visst skifte af vår historia
såsom företrädesvis förtjent att nämnas hofintrigeraas
blomstrings-period, så blefve det väl Adolf Fredriks, eller rättare sagdt Lovisa
Ulrikas regeringstid. Aldrig har väl förr eller senare så talrika
redskap blifvit uppsökta både när och fjerran, för att användas
i den invecklade mekanism, hvarigenom denna nya Sigrid Storråda
ville försöka att åter upphöja den sjunkna tronen och att under
oket bringa det folk, som hon aldrig upphörde att hata.
Hersk-lysten och stolt såsom en Fredrik den stores syster, listig och hätsk
såsom den ränkfallaste q vinna, öfvergaf hon aldrig sina
förhoppningar om att kunna tukta sina fiender, på hvilka hon föraktfullt
nedblickade, och hon ansåg alla medel tillåtna för att uppnå detta
mål. Skickligt utspann, hon sina trådar för att draga till sig de
personer, hvilkas hjelp hon icke kunde undvara, och under
före-giftandet att vilja rädda landet undan aristokratiens förtryck sökte
hon bemantla sina sjelfviska envåldsplaner. — A andra sidan hade
adelspartiernas ömsesidiga fiendskap aldrig varit så häftig och
hänsynslös som nu, och då det alltid funnos några, hvilka geraa
lånade sig till verktyg för de föraktfullaste stämplingar, uppkom
härigenom den mest utbredda intrig-väfnad, hvari man ofta har
ganska svårt att upptäcka de särskilda trådarna. En ganska
utförlig memoir-litteratur från denna tid gifver oss ett begrepp om
den tidens usla politik, hvari det enskilta intresset oftast spelte
den största rolen. Vi böra lätt kunna finna, att en sådan tid i
sig måste innebära de förträffligaste ämnen för romanskrifvaren,
och två af våra förnämsta författare på det i fråga varande
området hafva äfven vetat att begagna sig deraf, nämligen C. F.
Ridderstad och M. Grusenstolpe.
Den förstnämde gifver oss i sin roman Drottning Lovisa
Ulrikas hof (3 delar, Linköping 1854—56) en skildring af de
framstående personerna från denna tid, som både är talangfullt utförd
och öfveren8stämmande med historien. Det är här endast en kort
period, för hvilken läsaren erhåller en intressant redogörelse,
nämligen 1755—56, men jäsningen hade då nått sin höjd, och på ett
utmärkt sätt har författaren låtit det egentligt romantiska
elementet inblandas i det historiska, och särdeles underhållande
berättar han om förberedelserna till den stundande riksdagen. Det
brokiga sällskapslif, författaren här låter oss skåda, uppväcker vår
nyfikenhet så mycket mera, som det nästan alltid på denna tid i
de högre kretsarna egde en politisk relief, och vi fä sålunda det
angenämaste tillfälle att blicka in i de stora samhällsfrågorna,
hvilka, för att begagna författarens egna ord, »uppträdde icke en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
