Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Om riddarväsendet. Ur medeltidens kulturhistoria. Af V. E. Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200,726 duros och 9 realer till munkar, nunnor och tiggare,
för att bedja Gud om framgång åt de spanska vapnen.
50.000 dukater till förfriskningar åt hären på en bataljdag.
Halfannan million dukater till fångars och sårades underhåll.
10.000 dukater till parfymerade handskar för att bevara
trupperna för stanken af de på valplatsen utsträckte döde fienderna.
160.000 dukater för att låta uppsätta nya och laga gamla
kyrkklockor, som tagit skada af att ringas alla dagar för nya
segrar.
En million till tacksägelse-messor och Te-Deum.
Tre millioner till själamessor för de döde, och
Ett hundra millioner för mitt tålamod att höra på huru man
fordrar räkenskap af den, som åt sin konung eröfrat ett rike *).
Ännu senare möta vi der äfven »allt ridderskaps blomma» Bayard,
och till sluts Frans I af Frankrike, hvilken på slagfältet vid
Marig-nan begärde som den största ära honom kunde vederfaras att af
Bayard få imottaga de gyllne sporrarne. Detta var, så vidt nu
är veterligt, sista gången som en enskild riddare utöfvat dén gamla
rättigheten att förläna denna värdighet, och med upphörandet af
denna rättighet eller åtminstone af dess utöfning kan äfven det
gamla riddarväsendet sägas faktiskt hafva upphört att finnas till.
Det återstår att tag $ en hastig öfverblick af riddarväsendets
inflytande på litteraturen. Huru stort detta inflytande en gång
var, bevisas bäst af den omständigheten, att den vida större delen
af hela vestra Europas profana medeltidslitteratur har
riddarväsendet eller episoder deraf till sitt ämne och innehåll och att den
i allo delar dess öde: den framträder ungefär samtidigt med de
första korstågen, då äfven riddarväsendet börjar tillhöra historien,
den blomstrar och dör med det. Först affattade i vers och
föredragna i de förnämas hof började dessa dikter i slutet af fjortonde
århundradet att omsättas i prosa och sänka sig ned till en större
allmänhet, tills slutligen med sextonde århundradets klassiska
re-naissance riddareromanerna alldeles kommo ur modet, såsom redan
tillhörande »en öfvervunnen ståndpunkt.» Men längst ned på
bottnen af den moderna bildningens djupa strömfåra finnes der ännu
qvar en aflagring af dem: de hafva, visserligen stundom i en mycket
förändrad form, blifvit folkläsning; på bymarknaderna i Tyskland,
Frankrike, Spanien och Italien säljas de ännu, tryckta på
lumppapper med motsvarande träsnitt, och förmodligen hafva äfven de
flesta af oss någon gång i vår barndom med stor uppbyggelse läst 1
1) Berättelsen härom, prydligt präntad och infattad i glas och ram, finnes upp*
satt i Kongl. artilleriets museum i Madrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
