Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Är dogmen om »Guds ord» en med bibeln förenlig lära? Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vid närmare undersökning skulle visa sig, att läran om bibeln
såsom ett genom den helige ande bokstafligen dikteradt »Guds ord»
icke är en sant biblisk lära. Vi öfvergå nu till ett försök att
utreda huru härmed förhåller sig.
2. •
Sjelfva ordet »bibel,» som vunnit burskap i vårt språk, är i
sin nuvarande form af ett senare ursprung. Det är egentligen en
efter vårt språks art lämpad omprägling af den grekiska till latin
öfvergångna pluralen Biblia, böckerna. Ännu i förra århundradet
var man väl medveten om detta förhållande, och oräkneliga
upplagor buru titeln »Biblia, det är all den Heliga Skrift», medelst
hvilken på en gång beståndsdelarnes flerhet och deras nära
sam-manhörighet skulle uttryckas. Omgestaltningen af uttrycket
försiggick imellertid så mycket lättare, som hon förut egt rum redan
under medeltiden i det då gängse munklatinet (genitiv. Biblite
i stället för Bibliorum). Men till och med det äldre uttrycket
»böckerna», utan något vidare biord, hänvisar tydligen på den
föreställningen, att de här sammanstälda litteraturalstren måste vara
utmärkta framför alla andra genom egenskaper, hvilka gifva dem
ett värde såsom inga andra. Redan förut var en annan
benämning bruklig, hvilken betydde alldeles detsamma, men på ett ännu
omedelbarare sätt uttryckte det helas enhet trots mångfalden i dess
beståndsdelar, nämligen »skriften» (på grekiska och latin), ett
uttryck, som var antaget såväl af judarne som i de första kristna
församlingarna, men som på båda hållen omvexlade med
pluralformen: »skrifterna.»
Det sålunda redan genom namnet antydda sakförhållandet, att
vi i bibeln hafva för oss en till ett helt förbunden mångfald af
delar, leder oss till tvenne frågor, af hvilka den första rörer de
enskilta delarnes ursprung och natur, den andra deras förhållande
till och samband med hvarandra. Här måste man nu först
ihåg-komma, att bibeln sönderfaller i tvenne olika hufvuddelar, hvilka
betecknas med namnen Gamla och Nya Testamentet. Äfven med
denna benämning förhåller det sig på ett eget sätt. Hon skulle
egentligen lyda: gamla och nya förbundets böcker (urkunder).
Såsom bekant är, framstäldes nämligen den israelitiska
religionsför-fattniDgen af sina stiftare och målsmän, profeterna, såsom ett
Guds förbund med det utvalda folket, och denna fruktbara idé gaf
icke endast sjelfva religionen en egendomlig prägel, utan uttalade
sig äfven, följdriktigt tillämpad, i det offentliga läroföredraget och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
