Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Är dogmen om »Guds ord» en med bibeln förenlig lära? Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad vi du kalla gamla testamentet. (Matth. 5, 17; 7, 12; Luc.
16, 16; Apostlag. 13, 15; 24, 14; Rom. 3, 21 o. s. v.)
Och dock hade redan före denna tid samlingen blifvit ännu
ytterligare utvidgad. Detta skedde genom tillägget af
församlingslag-boken eller den s. k. psaltaren, hvilken likaledes begagnades såväl vid
religiösa högtidligheter i templet som vid gudstjensten i synagogan.
Den nämnes derfore uttryckligen jemte lagen och profeterna såsom
en treclje del af »skriften». (Luc. 24: 44).
De hittills nämda delame skulle vi med ett något modernt
uttryck kunna benämna judendomens folkbibel, icke i den mening
som om den varit utspridd bland folket sjelfb och tjenat till
gemensam huslig uppbyggelse, hvilket endast undantagsvis var fallet,
men väl i den meningen, att folket genom det offentliga och
regelbundna bruket af densamma blifvit bekant med dess innehåll och
fann sig hänvisadt till densamma såsom en grundlag, hvilken gaf
normen för nationens hela lif och tänkande.
Efter denna flyktiga blick på de förnämsta
gammaltestamentliga skrifternas sammanförande till ett helt, komma vi till frågan
om dessa litteraturalsters egna åsigter angående sin betydelse och
sitt ursprung. Vi erinra då om det förhållandet, att i bibelns
föreställningssätt om menniskans fullständiga afhängighet af Gud
till förstånd, känsla och vilja äfven ingår antagandet, att Gud kan
efter behag ingifva menniskan tankar och beslut, som icke
fram-bragts af hennes egen fria själsverksamhet Gamla testamentets
gudsmedvetande medgaf på ett tidigare utvecklingsstadium till och
med, att sådana tankar fingo gälla såsom af Gud ingifna, hvilka
betraktades såsom, syndiga. (Jmfr. t. ex. 2 Sam. 24, 1, der Jahveh
säges hafva lockat David till den sedermera såsom ett brottsligt
foretag bestraffade folkräkningen). I allmänhet ansågs likväl det,
som Gud »gifver en menniska i hjertat», såsom ett godt och heligt
Såsom en dylik gudomlig ingifvelse gälde i synnerhet den
profetiska hänförelsen, hvilken ansågs bero på Guds andes meddelande
åt profeten. Under sådana förutsättningar utbildade sig efter hand
den föreställningen, att judames heliga skrifter voro ingifna af
Gud, och dermed förenade sig naturligen åsigten, att man åt dem,
såsom egande ett öfvermenskligt ursprung, borde tillerkänna en
gudomlig auktoritet, i kraft af hvilken de blefvo högsta måttstocken
för bedömandet af alla andra skrifter och läromeningar. En
sådan åsigt om gamla testamentets inspiration var allmän bland
de judiska teologerna på Jesu tid. Philo och Josephus intyga
detta. Moses har, enligt Philo, skrifvit i följd af gudomlig
ingif-velse, och ej blott orden, utan hvarje stafvelse och bokstaf i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
