Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
Sidan 411 yttrar hr M. »huru det skett, att Skandinavien
äfven blef delaktigt af bronsåldern, är en fråga, som ännu länge
skall utgöra föremål för mången mödosam forskning, innan den
till fullo utredes.» Jag får öppet tillstå, att hvad mig beträffar,
anser jag frågan Iwarifrån den första bronsen kommit till Skan-
dinavien och huru den småningom här blifvit spridd, redan vara
fullt utredd för en hvar, som vill och kan antaga alla de skäl
och bevis, som derför blifvit framlagda. Men jag vill icke förtiga,
att det mer än en gång händt, att en del af de framlagda bevisen
blifvit förbisedda och andra missförstådda, hvarigenom frågan
ännu icke kommit till ett allmänt antaget resultat.
På samma sida (411) påstår hr M. att man länge antog, att
bronsens uppträdande i Norden var förbundet med invandringen af
en ny »eröfrande folkstam, som besegrat och undanträngt de stam-
mar, hviTka bodde här zmder stenåldern.» Detta är något för mig
och säkert för flera arkeologer alldeles nytt; jag skulle derför
önska, att hr M. ville uppgifva hveimhan genom sin anmärkning-
åsyftar. Hvad mig beträffar har jag ofta helt öppet uttalat min
öfvertygelse i denna fråga, och hyser densamma ännu, nämligen
att det var ett semitiskt folk, fenicer från Tyrus och Sidon, som
först förde brons till vår nord, och att detta skedde på fredlig-
väg, genom att, enligt fenicernas vanliga plägsed, först anlägga
handelskontor på de kuster, der de funno för deras handel lö-
nande tillgångar, hvilka vid norra Europas vestkust till en början
utgjordes af bernsten. Derefter anlade de kolonier, som småningom
under århundradens lopp växte till en talrik folkmängd, hvilken efter
hand sammansmälte med landets äldre invånare och slutligen upp-
gick helt och hullet i dem. Att så tillgått öfverallt, der feni-
cerna kommit i beröring med andra folkstammar, har ofta genom
historiens vitnesbörd blifvit ådagalagdt.
Fenicerna voro icke ett krigiskt eröfrande folk; deras koloni-
anläggningar hade till föremål i första rummet egen handelsvinst,
och derefter åsyftade de att sprida bildning bland de folk, hos
hvilka de nedsatte sig, och bland hvilka de för samma ändamål
utspridde sin religionskult, soldyrkan; de lärde invånarne att
odla jorden och, der tillfallet medgaf, att idka bergsbruk.
Stundom blefvo dessa kolonister, likasom de europeiska kolo-
nisterna i Amerika, lömskt öfverfallna af landets mest vilda invå-
nare, hvarpå tilldragelsen vid Tygelsjö, (beskrifven i Stenåldern sid.
’) Till Östersjöns bernstenskust kommo säkert aldrig fenicerna. Den blef först
känd under kejsar Neros tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
