Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SKANDINAVISKA BRONSKULTURENS URSPRUNG. 3
173) lemnar ett påtagligt bevis. Stundom synas hela kommuner
hafva blifvit i öppen fejd öfverfallna af sjöröfvare. En sådan strid,
med dess seger och offerfest, synes mig vara tecknad på Kiviks-
monumentet. För dessa mina åsigter om den skandinaviska bron-
sens orientaliska ursprung i en vidt aflägsen forntid, har jag re-
dan framlagt många bevis, och jag kan öka dessas antal betydligt,
ehuru jag hittills icke sett ett enda af dessa hufvudsakliga bevis
vederlagdt.
Vidare påstår hr M., att förnämsta skälet för antagandet att
bronsen blifvit hit införd af en »ny folkstam», var »den stora och
hastiga förändring i begrafningssättet, som syntes hafva inträdt
med bronsålderns början, emedan man antog att stenålderns stora
stenkamrar med obrända skeletter omedelbart efterträddes af
bronsålderns små med brända ben fylda lerkrukor.» Äfven denna
uppgift var för mig obekant, och jag undrade länge hvarifrån den
var tagen, och hvem hr M. med sin kritik åsyftade. Slutligen har
jag funnit denna af hr M. anförda mening, nästan ordagrant, hos
en känd dansk författare, der det heter: »men paa engang istedet
for store steenkamre med ubrändte lig og steenredskaber, möder
man jordhöie med smaa steenkister — hvori sædvanlig urner med
brändte menneskebeen og redskaper/ af Bronze.»
Men den danske författaren skref detta år 1852, således för
nära tjugo år sedan, och det är temligen säkert att han sedan
den tiden ändrat sin mening och numera, likasom vi andre, an-
tager att den äldsta bronsen är den, som finnes hos de obrända
liken. Jag inser icke hvartill det skall tjena att åter upptaga gamla,
redan vederlagda misstag, isynnerhet då vederläggningen är fullstän-
digt styrkt och till och med af misstagets upphofsman sjelf erkänd.
Det som hr M. derefter (s. 411) yttrar, att »under bronsålderns
äldsta tid torde knappast hafva funnits någon olikhet med be-
grafningssättet under stenåldern», synes mig röja en oväntad glömska
af förhållandena. Ty utan tvifvel vet hr M. mycket väl, att sten-
ålderns grafvar äro antingen s. k. jättestugor, gånggrifter, stora
rymliga kamrar, ofta af oval eller rund form med en gång (galleri)
från södra eller östra sidan, och hvari tjogtals med lik finnas in-
satta; eller ock så kallade Dysser, bestående af 3—5 i rundel
resta stenar, med en pålagd större stenhäll. Ingendera af detta
slags grafvar träffar man någonsin hos oss under bronsåldern. De
äldsta grafvarna under denna tid äro aflångt-fyrkantiga, bildade
af resta stenar utan sidogång, eller också finner man, att liket
varit omgifvet af en aflångt-fyrkantig ram af kullerstenar, eller
också har det varit förvaradt i en urhålkad, klufven trästock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
