Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. JULI
Men ej blott grafvarna, utan äfven begrafningssättet har varit
väsentligt olika: i stenfolkets stora gånggrifter hafva liken mer-
endels, och i dysserna alltid, blifvit satta på huk; i bronsgrafvarna
ligga de alltid horisontelt. Således, tvärtimot hr M:s mening, fin-
nes en betydlig skilnad både i grafformen och begrafningssättet
mellan stenålderns och den äldsta bronsålderns grafskick. Dess-
utom lärer finnas olikheter i kranierna från sten- och bronsåldern 1).
Hr M. menar, att genom den kunskap man fick, att brons-
grafvarna med obrända lik voro de äldsta, föll det vigtigaste stödet
för antagandet af en stor invandring, samtidigt med bronsens hit-
komst o. s. v., men häri misstager sig hr M., ty antagandet af en
hit anländ ny folkstam, med en ny kult, har dessutom tillräckliga
skäl, af hvilka jag redan här ofvan framlagt några, genom att
visa begrafningssättens olildieter.
Af hvad hr M. yttrat, skulle man nästan vara frestad antaga,
att han ansåge bronsen hafva här i landet uppkommit utan att
hafva blifvit hitförd af något främmande folk; men om man vänder
bladet, får man se, att hr M. är af en annan och bättre mening. Här
får man nämligen veta, att hr M. icke hyllar dr Wibels teori, af samma
skäl som jag längesedan bestridt den, att det är rent af otänkbart,
att den halfvilde infödingen skulle med ens kunnat frambringa
sådana till form och ornamentering fulländade konstverk, som de
äldsta bronssvärden och de dem stundom åtföljande härliga guld-
smycken. Vidare finner hr M., likasom vi, att »man tvingas att
söka ursprunget till vår bronsålders kultur i ett främmande land,
der skickligheten i bronsens bearbetande redan hunnit till sin
högsta fulländning, innan kännedomen om denna metall spred sig
till vår nord.» Häri äro vi således af fullkomligt samma mening,
nämligen att de äldsta, med dubbelspiraler prydda arbeten, som hos
oss funnits, varit förenade med någon stor invandring 2). Men, sä-
’) Vid frågan om kranierna af de olika raser, som i forntiden bebott skandinaviska
halfön, måste °vi tillstå, att dessa hittills blifvit alltför litet undersökta. Jag begick
först ett fel, då jag menade och uppgaf att gånggrifterna voro bygda af en brachyce-
phal menniskoras; men detta fel har jag rättat redan för många år sedan, så att
man ej vidare behöfver besvära sig med att oftare upprepa det. Jag har länge vetat
och meddelat, att dessa stenperiodens invånare i Sverige varit dolichocephaler (se Sten-
åldern tab. IX. fig. 1—4). Men icke destomindre vidhåller jag ännu den öfverty-
gelsen, att landets allra första råaste urinvånare voro brachycephaler och småväxta.
Om dem och de storväxta inkräktarnes strider hade folksagorna fordom åtskilligt att
förtälja, som nu är glömdt, men hvari, utan allt tvifvel, historiska fakta lago till
grund.
2) I hr M:s afhandling står icke varit; men det måste vara tryckfel, eljest blir
hvarken mening eller sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
