Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Svenska statens hjelpsystem samt dess inflytande i ekonomiskt och politiskt afseende. Af Herman Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA STATENS HJELPSYSTEM. 25
1869 af 1,040,000 rdr såsom tolagsersättning till städerna. Denna
utgift får betraktas som det bidrag landet i sin helhet betalar för
att hålla hamnar och lastageplatser, ehuru den som vill begagna
sig af sådana, har att dessutom betala särskilta afgifter1). Den
’) Tolagen var en afgift, som stapelstäderna lade på inkommande och utgående
varor; hur den från början tillkommit torde vara svårt att säga; den går ända tillbaka
till Hansans tider, och grundar sig dels på urgammal häfd, dels på stadganden och
magistratsbeslut, som blifvit stadfästade i städernas privilegier på den tiden, då man
ansåg sig böra gynna dessa, för att få dem betydande. I Lindes Kamerallagfarenhet
(sidan 338, 2:dra uppl. Örebro 1867), nämnas sådana privilegier för Stockholm redan
af år 1436. Odhner i sitt arbete Sveriges inre historia under drottning Kristinas för-
myndare, omnämner (sid. 282) bland en lång rad af donationer, eftergifter och andra
förmåner till städernas fördel, en s. k. tolage af 1 % på inkommande, och % på
utgående gods, som tillerkändes stapelstäderna omkring år 1636, så att kanslern med
något skäl kunde säga till Stockholms borgerskap, att de nu »sutto i rosengård för-
medelst sköne privilegier». I kongl. brefvet af 1715 förordnades att tolagen skulle
användas till underhåll af bryggor, packhus och andra nödiga bygnader, men särskild
tolag pålades för flera andra ändamål; så uttaxerades i Gôtçborg afgifter på genom-
gående varor, d. v. s. en skatt på den del af landet, som skeppade öfver Göteborg, för
fattighuset, för börsen, för stadens barnhus, för handelsinstitutet, för hamn- och elf-arbeten
och för nya sjukhuset. Olika städer åtnjöto olika afgifter för olika ändamål; då tolagen
vid 1856 års riksdag införlifvades med tullsatsen, och ersättning derför utbetalades till
städerna från general-tullstyrelsen, utgjorde den ifrån 3 ända till 40 % af tullinkomsten;
Göteborg fick 8,5, Norrköping 9,5, Stockholm 10,25, Carlskrona 16,5 och Nyköping
ända till 40 % af tullinkomsten, hvilket motsvarade medeltalet af tolagen under åren
1853—1855. I kongl. brefvet af den 18 Dec. 1857 säges att »det förändrade sätt,
hvarpå städerna komma i åtnjutande af den fordna tolagen, ej skall medföra någon
rubbning i den städerna tillförsäkrade dispositionsrätten öfver deras tolagsmedel.»
Det må väl sättas i fråga, om ej ofvannämda riksdagsbeslut var ett af de farligaste,
som blifvit fattade under denna tid af »aflyftningar» och efterskänkande af rättigheter,
såväl kronans som andras. Det slår ej fel att icke någon, som vill ställa sig väl med
det maktegande partiet — och sådana fattas ej, hvarken bland »la crème» eller »la
canaille» — kommer att begagna sig (och sannolikt med större framgång) af tolags-
ersättningen, på samma sätt som af röstskalan och indelningsverket. Med hvad rätt,
skall man fråga, då ej längre gammal häfd gäller, utskrifves någon sådan afgift, då
man dessutom måste betala sina mätarepengar, sina vindragarepengar, kajpengar, våg-
pengar m. m. och detta såväl om man begagnar sig af stadens beqvämligheter, som
om man icke gör det; och då så betydliga statsbidrag eller anslag från handels- och
sjöfartsfonden lemnas till alla hamnarbeten? Försök endast att »lyfta» litet på indel-
ningsverket, och skänka efter något här och något der, på samma sätt som man gjort
med skjutsning och annat, så att menniskor få klart för sig, att det går an, att efter
behag göra små ändringar i egendomsvärdet, så får man snart nog lyfta på tolagen
också.
Månne det ej varit bättre, om staten aldrig gifvit sin handräckning vid denna
beskattning, som egentligen ej kommer honom vid, utan låtit städerna sjelfva behålla så
mycket af sina gamla privilegier, som de funnit sin uträkning i att behålla, men i
stället neutraliserat alla försök att monopolisera genom utsträckt stapelrätt? Konkur-
rensen mellan städerna för att draga till sig skeppning hade ovilkorligen småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
