Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Svenska statens hjelpsystem samt dess inflytande i ekonomiskt och politiskt afseende. Af Herman Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871 JULI.
är i alla hänseenden en beskattning, som vi underkasta oss för
att befordra handel och omsättning i första, och produktivt arbete
i andra hand.
För de är, som denna afgift utbetalats af Gen. Tullstyrelsen,
uppgår den:
år 1858 till rdr 804,492.
» 1859 » » 964,458.
» 1860 » » 1,013,382.
» 1861 » » 1,079,420.
« 1862 » » 1,026,129.
» 1863 » » 1,076,816.
» 1864 » » 1,003,260.
» 1865 » » 1,006,728.
» 1866 » » 966,233.
» 1867 » » 940,753.
» 1868 » » 1,034,097.
Summa rdr 9,915,768. ’)
Före år 1858 ingick tolagen direkte i stadskassan, så att dess
storlek ej synes i riksdagshandlingarna. Genom en jemförelse af
tullinkomsterna skulle den med måttlig beräkning ungefärligen
kunna uppskattas till 11,000,000 rdr för tiden mellan 1841 och
1857 (inch), snarare mer än mindre. Om härtill lägges förslags-
anslaget för 1869, så skulle vi för detta ändamål hafva under
samma tid betalat minst.......................................... 22,000,000 rdr.
Sedermera komma anslagen till Handels och Sjöfartsfondeu;
dessa utgingo före år 1858 med en särskild afgift på in- och ut-
gående varor (från början kallad »extra licent»), som lemnades
från Tullverket till f. d. Konvoj kommissariatet 2); från och med
afskaffat sådana afgifter, för hvilka ingen motsvarande fördel lemnades, utan som endast
utgjorde en beskattning till städernas fördel, och till det minsta möjliga nedsatt de
öfriga. Vi hafva sett Göteborg på senare tiden antaga denna politik, och finna sig
väl deraf; derimot se vi, att man i Stockholm förfar på ett helt annat sätt, och genom
öfverdrifna taxor och rena skråförordningar hindrar sin naturliga handel att uppväxa.
Sådant vore icke möjligt, om konkurrensen vore friare än nu; hade man ökat denna,
så att ingen stad kunde få så godt som monopol på en viss handel, och öfverlemnat
åt städerna sjelfva att bjuda öfver hvarandra i förmånliga vilkor för handel och skepp-
ningar, så hade säkerligen alla dessa afgifter och taxor blifvit reducerade så långt som
möjligt, utan att man behöft röra vid någons häfdvunna rätt. Det finnes ett sätt att
kringgå gamla privilegier, under det man fortfarande respekterar dem, eller att ut-
sträcka dem så, att de förlora allt värde, utan att man fråntager någon hvad han en
gång fått; detta är klokare, än att nu för tiden söka hålla dem uppe med konstlade
medel.
’) Se Revisionsberättelserna under rubriken K. Tullverket.
2) Se Fåhraeus Stat. Handbok, sid 84. (l:sta uppl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
