- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
38

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Svenska statens hjelpsystem samt dess inflytande i ekonomiskt och politiskt afseende. Af Herman Annerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN 1871. JULI.
riktig fart, förr än vi komma ifrån vårt hjelpsystem, som hindrar
den individnela utvecklingen, lägger band på den naturliga kapital-
bildningen för att åstadkomma en onaturlig, gifver egendomen ett
falskt och konstladt värde, samt med ett ord helt och hållet strider
mot de lagar, som äfven den ringaste eftertanke visar vara gällande
för arbetet.
Ett ännu långt vigtigare skäl än dess menliga inflytande i
ekonomiskt afseende talar likväl för en öfvergång från vår nuva-
rande ekonomiska politik, nämligen dess demoraliserande inverkan
på nationen.
Det kan ej annat än efterhand förlama sjelfkänslan hos ett
folk, detta öppna tiggeri, denna allmänna hjelplöshet, detta häfd-
vunna bönfallande eller pockande på handräckning och understöd.
Man så att säga legaliserar och organiserar tiggeriet; det sker ej
längre endast i smyg i gathörnen, utan fullkomligt öppet på offent-
liga sammankomster; det är ej längre blott fattiga stackare, som
anstränga sig för att väcka medlidande, utan rikt och mäktigt folk
uppträda med orationer så långa och granna, att man har.svårt
att föreställa sig, att de i botten äro af samma natur som jämmer-
låten från den utarmade stackaren. Man kommer ej längre en
och en för att begära sin slant, utan sammanträder i stora korpo-
rationer för att tigga i massa; folkets representanter samlas vid
riksdagen med formligt erhållna och mottagna uppdrag att för
enslzilta behofs fyllande, till enskilda planers genomförande skaffa
hjelp, så riklig som möjligt, af allmänna medel.
Och man nöjer sig ej längre med att kedja; man har blifvit
så van att se hjelp delas ut på alla håll, och vara med om att
betala sådan, att man anser sig snart sagdt förorättad, om man
ej också får något med. Tiggeriet inskränker sig ej längre till
ett ödmjukt erkännande af egen oförmåga och hjelplöshet, och en
undergifven begäran om understöd på grund af ömmande omstän-
digheter, utan man pockar och anser sig hafva rätt att fordra
hjelp. Detta ord förlorar sin vackra betydelse af en frivillig
handling af välvilja och menniskokärlek, hvars utöfvande lemnar
efter sig en känsla af tillfredsställelse; hjelpen blifver en tvångs-
åtgärd, som endast åstadkommer bitterhet hos den, som nödgas
dertill mot sin vilja, och hvars uteblifvande väcker en känsla af
stark missbelåtenhet hos folk, som anse sig berättigade till erhål-
lande af hjelp. Denna känsla af missbelåtenhet skall ökas alltmer, ju
mindre staten blifver i stånd att uppfylla alla de anspråk som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 12:44:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free