Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
Om litterär eganderätt, särskildt med hän-
syn till de nordiska rikena.
i.
Det har nyligen med skäl anmärkts, att uttrycken: arbetare
och de arbetande klasserna i den dagliga, vulgära användningen
fått en betydelse, som ej blott är mindre riktig, utan ock, liksom
andra förvillande benämningar, kan verka skadligt i det sociala
lifvet och pâ de politiska förhållandena. Det ligger derför nära
till hands att erinra om, att händelsen är ungefär densamma med
ordet: arbete och den sedvanliga distinktionen mellan kropps- och
själsarbete. Man plägar fatta dessa termer alldeles exklusivt, såsom
betecknade de verkligen artskilda saker, ehuru naturligtvis det
arbete, man kallar materielt, och det, som kallas andligt, ej äro
uteslutande det ena eller andra, utan endast framträda såsom i
öfvervägande grad hörande till det förra eller senare slaget. Denna
obehöriga och öfverdrifvet tillspetsade åtskilnad mellan två slags
arbete, som gifvit sig uttryck i de anförda, oegentliga benämnin-
garna, har nog sin andel i den ringaktning för det ena slaget,
hvilken trots allt vackert tal om »arbetets ära» ännu dess värre
har vidt förgrenade rötter, och i den öfverskattning af hvad som
räknas till det andra slaget, hvilken man stundom hör uttala sig
i naivt oförsynta pretentioner af dem, som sjelfve tillmäta sig
vetenskapsmannens, skaldens eller konstnärens hedersnamn. Imel-
lertid förete det andliga och det materiela arbetets öden en annan
åtskilnad, som i all sin sorglighet dock något försonar den nyss
nämda, deruti nämligen att det förras alster länge nog genom
tiderna fått, i saknaden af rättsligt skydd, böta för sin högre
rang, och att dess utöfvare vida mindre än de af den andra
klassen kunnat af sin verksamhet hemta en tryggad utkomst. Vi
tala ej om forna tiders trycktvångsband på den litterära produk-
tionen: hade äfven denna varit från sådana fjettrar fri, hvad
hjelpte det, så länge lagen ej gaf helgd åt den litterära egande-
rätten, och det har den i de flesta länder först sent gjort på ett
tillfredsställande sätt. Vi låna Eugène Despois’ skildring af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
