Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LIITERÄH EGANDERÄTT. 45
för artistisk eganderätt af oafvisligt behof påkalladt. I Frankrike
gick denna utsträckning af lagens skydd för sig på den praktiska
tillämpningens väg; i England blefvo i detta århundrade, genom
särskilda lagar, stentryck och plastiska konstverk likstälda med
koppargravyren; i Preussen ordnades den artistiska eganderätten
genom den ingripande lagen af 11 Juni 1837, som genom förbunds-
besluten af s. å. och 1845 ingick äfven i öfriga tyska staters lag-
stiftning. I Danmark tager den sedermera förtjenstfullt utvecklade
lagstiftningen på detta område sin början med förordningen af 13
December 1837; i Norge antogs tjugu år senare lagen af 12
Oktober 1857, hvarigenom »de bestemmelser, som lovgivningen
indeholder om forlagsret til skrifter samt om eftertryk, udvides
til at gjelde om forlagsret til musikalier, kobberstik, stentryk,
træsnit og andre deslige afbildninger»; och i Sverige kom omsider
för några år sedan den förut nämda lagen af 3 Maj 1867 till
stånd. Under de senare årtiondena har, i sammanhang med de
litterära mellanriks-lagarne, äfven den artistiska eganderätten blifvit
föremål för ett internationelt skydd, som vinner större och större
utsträckning. I Frankrike lofvades genom dekretet af 28 Mars
1852 främmande staters undersåter lika skydd med franska med-
borgare mot eftergörande af konstverk. I Danmark uttalades redan
genom kansliskrifvelsen af 16 September 1845, att 1837 års för-
ordning bör kunna tillämpas till förmån för i främmande länder
utkomna konstverk, blott de vilkor iakttagits, som enligt sagda
förordning voro nödiga för att bereda konstverk ett temporärt
skydd mot reproduktion, och sedermera har i lagen af 31 Mars
1864 stadgats, att bestämmelserna i densamma, liksom i tilläggs-
lagen af 23 Februari 1866, »kunne, under forudsætning af gjen-
sidighed, ved kongelig anordning ganske eller delvis gjöres an-
vendelige på de andetsteds udförte eller udgivne kunstarbejder»,
hvilket ock egt rum, i förhållande till Frankrike, genom den kong.
anordning af 5 Maj sistnämda år. Den svenska lagen af 1867
säger, att dess stadganden »kunna, under förutsättning af recipro-
citet, delvis eller i deras helhet, af konungen förklaras tillämpliga
jämväl i afseende å efterbildning af främmande konstnärs arbete,
som utom riket finnes.»
Uppkomsten af lagstadgadt skydd för de föremål, som höra
till den tredje klassen, kan — när man bortser från de gamla
skråmonopolernas föreskrifter — räknas från det engelska parla-
mentsstatut af 1623, som bemyndigade kronan att förläna upp-
finnare uteslutande rätt, för bestämd tid, öfver sina uppfinningar.
I skydd af denna lagstiftning kunde Richard Arkwright, närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
