Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 55
och försvaras af Rydin (Om yttrandefrihet och tryckfrihet, s. 225)
sålunda: »Om någon person använder tid och möda pä utgif-
ningen af något arbete tillhörande den äldre vare sig svenska eller
utländska litteraturen, eller på samlande och ordnande af intres-
santa i offentligt förvar befintliga akter, handlingar och berättelser,
eller om någon utmärkt utländsk författare å ett för en större
allmänhet begärligt arbete anhåller om uteslutande utgifningsrätt,
är ej mer än billigt att för dylika personer genom privilegiers ut-
färdande möjliggöres att draga ekonomisk vinst af de arbeten, de
till allmänhetens båtnad utgifvit». I hvilken mån detta stadgande
sedan sextio år tillbaka tagits i anspråk, äro vi ej i tillfälle att
uppgifva; det förtjenar påpekas, att konstitutionsutskottet vid inne-
varande års riksdag ej tvekat att af föreskrifterna om privilegier
föreslå bibehållandet blott af så mycket, som angår skrifter, för-
länta till allmänna inrättningars understöd. Endast ett enda fall
är oss kändt, och detta förefaller oss något kuriöst. K. M:t har
år 1851 förunnat boktryckerifirman N. M. Lindh privilegium att,
med andras uteslutande, under tjugu års tid’ här i riket från trycket
utgifva åtskilliga professor Runebergs skrifter, hvarom sagda firma,
som genom kontrakt förvärfvat förlagsrätt inom Sverige till nämda
skrifter, gjort ansökan på den grund att gällande tryckfrihetslag icke
innefattade bestämdt förbud mot eftertryck här i riket af utländsk
mans arbeten. Var detta privilegium verkligen behöfligt, för att
skydda den laglige svenska egaren af anförda skrifter, hvilkas för-
fattare ej är svensk undersåte, så får det medgifvas, att den litte-
rära eganderätten i vårt land står på synnerligen klena fotter.
Man skulle vilja förneka ett sådant behof, när tryckfrihetslagen
säger, dels att hvarje skrift är författarens eller hans rätts lag-
lige innehafvares egendom, dels att den som utgifver utländsk
mans arbete har samma rättigheter, som författare; och när den
mot eftertryck skyddar en med sjelftagen rätt gjord öfversättning
af utländskt arbete, hvarför skulle den ej mot eftertryck skydda
utländskt original, hvartill svensk man lagligen förvärfvat förlags-
rätt? Imellertid har k. m:t naturligtvis varit af annan åsigt, ty
eljest hade väl privilegii-ansökan ej beviljats, och den nyss an-
förde författaren vill förklara saken (a. st. s. 228) på följande sätt.
Exklusiv rätt till utgifning af utländsk mans arbete eger rum, en-
dast »så länge utgifvaren ensam är innehafvare af den utländske
författarens manuskript, och skriften ej annorstädes blifvit utgifven.
Men blir den, eller har den förut varit, utgifven på tryck utom-
lands, eger ej något skydd emot eftertryck rum, emedan utländ-
ingars arbeten ej äro skyddade deremot. Utländske författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
