Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
rätten» säger K. Richter, hvilket ock, hvad eftertryck angår, är
sant om Norge sedan 1830, men ej om Sverige. »Enligt svensk
lag», säger M. Friedländer, »behöfs ett kungligt dekret’», för att
sätta grundsatsen af reciprokt skydd i kraft. Verkliga förhållandet
är tyvärr, att Sverige i detta fall stadnat efter andra civiliserade
länder. Anledningar och förslag till ändring och rättelse af det
oefterrättlighets-tillstånd, hvari vår lagstiftning om litterär egande-
rätt sig befinner, ha imellertid ingalunda saknats. Önskningar
derom ha uttalats af svenske författare, förläggare och bokhand-
lare; yrkanden derom till och med framstälts till vår regering åt-
minstone från ett af våra granländer.
3.
I det föregående har anmärkts, att 1752 års reglemente för
boktryckerierna förbjöd eftertryck ej blott af privilegierade skrifter,
utan ock af mindre skrifter till 10 eller 12 ark, som någon »utan
privilegium» efter manuskript först upplagt ; hvarimot sålunda större
skrifter fortfarande endast genom privilegier kunde mot eftertryck
skyddas. Icke heller efter det nya statsskickets införande 1809
blef privilegiiväsendet fullständigt afskaffadt och är det ej ännu i
dag. Tryckfrihetsförordningen af 1812 stadgar visserligen, att hvarje
skrift vare författarens eller hans rätts laglige innehafvares egen-
dom, hvartill å 1840—1841 årens riksdag fogades det undantag
att, så framt författarens arfvingar eller rättsinnehafvare icke inom
tjugu år från hans död utgifningsrättigheten begagnat, äfvensom
i händelse ett sådant begagnande icke af dem inom hvart tju-
gonde år förnyas, stånde hvar och en öppet att författarens efter-
lemnade skrifter af trycket utgifva — ett tillägg hvarigenom man,
såsom föregående riksdags konstitutionsutskott yttrat, ville före-
komma att en författares rättsinnehafvare skulle kunna »godtyck-
ligt hindra återutgifvandet af en måhända allmännyttig, i bokhan-
deln utgången och förgäfves efterfrågad skrift.» Men vid sidan af
anförda hufvudgrundsats om litterär eganderätt behöll Tryckfri-
hetsförordningen en rest af det gamla privilegiisystemet, ej blott
så att redan förunnade privilegier förklarades beståndande för in-
nehafvarens lifstid, och att privilegier förlänta till allmänna in-
rättningars understöd förlängdes på tjugu år, hvarjemte k. m:t
skulle ega att dem fortfarande, hvarje gång för högst tjugu år,
förnya; utan ock genom stadgandet att privilegier »hädanefter» må
förunnas enskilda på högst tjugu år. Detta stadgande förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
