Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
031 LITTERÄR EGANDERÄTT. 57
hemställan om en motsvarande lagstiftningsåtgärd från svensk-
norsk sida. Denna framställning föranledde en proposition i ämnet
till Norges storting 1830, och under den 13 September s. å. ut-
färdades en »Lov om forbud mod eftertryk af skrifter, hvortil
fremmede staters undersåtter have forlagsret», af följande innehåll:
De til enhver tid her i riget gjældende bestemmelser angående forbud
mod eftertryk skulle også være anvendelige med hensyn til de skrifter,
til hvilke fremmede staters undersåtter have forlagsret; dog undtages
fra dette forbud de förend 1814 udkomne samlinger af love og an-
ordninger, der vedkomme Norge, samt de til brug i rigets kirker, sko-
ler og andre læreanstalter autoriserede böger, hvilke det skal være
tilladt at oplægge og trykke, uagtet de rettigheder nogen i udlandet
måtte tilkomme. Denne lov træder alene i kraft med hensyn til de
stater, i hvilke det måtte være eller blive forbudt at eftertrykke skrifter,
der ere forlagte af norske undersåtter.
Det förstår sig, att man härvid närmast hade i sigte förhål-
landet mellan Norge och Danmark, emedan dessa båda länder
hade fullkomligt samma skriftspråk; men man förbisåg ej, att lagen
möjligen äfven kunde få någon betydelse i förhållande till Sverige,
som hade ett med Norge »tämligen lika skriftspråk», och der så-
lunda eftertryck af norska skrifter, liksom af svenska i Norge,
åtminstone var ganska tänkbart. Imellertid blef eftertrycksför-
bud reciprokt gällande blott mellan Norge och Danmark — det
trädde följande år i kraft — men ej mellan Sverige och Norge.
Hvad Sverige och Danmark åter angår, togs omsider år 1844 ett
steg i samma riktning, då nämligen proposition af 10 Okt. s. å.
afläts till riksdagen om ett så lydande tillägg till Tryckfrihetsför-
ordningens § 1 mom. 9: »Vid samma ansvar, som här ofvan för
eftertryck af skrift, utan författarens eller hans rättsinnehafvares
skriftliga tillstånd, blifvit stadgadt, vare ock förbudet att, utan
erhållen sådan tillåtelse, trycka eller eftertrycka skrift, dertill andra
staters undersåter ega förlagsrätt, såvida i dessa stater svenske
undersåters förlagsrätt enahanda skydd genom lag åtnjuter.» Så-
som motiv för detta förslag anfördes i propositionen, att det »med
allmänt rättsbegrepp är öfverensstämmande, att förlagsrätt, liksom
annan egendom, ehvad den tillhör eget eller annat lands under-
såter, bör af lag skyddas.» Konstitutionsutskottet, som fann de i
»propositionen åberopade rättsskäl vara i och för sig sjelfva så ta-
lande att de böra äfven hos oss göras gällande genom lag, fastän
fullt motsvarande fördelar ej kunde påräknas för Sverige i jemförelse
med de länder, hvilkas litteratur är vidsträcktare spridd, än den
svenska,» tillstyrkte propositionen, som i samtliga stånden förkla-
rades hvilande till nästa riksdag, då den imellertid af bondestån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
