Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Spörsmål till herrar astronomer. Bihang till den kronologiska afhandlingen i marshaftet af Framtiden för år 1870. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
sannolikheten af den konstiga och invecklade förklaring rörande
varietetens uppkomst, som jag i fjorårets Marshäfte sid. 242 not.
försökt; och, då Halmas text af kännare öfverhufvud anses dålig
(se t. ex. Aug. Böckh flerestädes i skriften: Veber die Sonnenkreise
der Alten), så hör man framför denna texts »14 Tybi» obetingadt
föredraga den äldre läsarten »12 Tybi», hvarmed följer, att Ptole-
meus fixerat observationen på aftonen den 28 Februari 229 f. C.
Samtliga de tre af Ptolemeus angifna Chaldeiska data begynna
således enligt min kalender en dag sednare än hos Ptolemeus:
5Apell. år 67 enl. mig cl. 19 Nov., enl. Ptol. d. 18 Nov. 245 f. C.
14 Dios » 75 » d. 30 Okt., » d. 29 Okt. 237 f. C.
5 Xanth. » 82 » d. 29 Febr., » d. 28 Febr. 229 f. C.
Intervallerna äro, såsom man ser, på bägge sidorna fidlkomligt
lika, hvaraf ingen annan rimlig slutsats kan dragas, än att min
kalender, hvad konstruktionen beträffar, är verkligen identisk med
den, som Ptolemeus begagnat; och frågan kan endast vara, huru-
vida det är jag eller Ptolemeus, som tagit miste på en dag vid
fixerandet af kalenderns epok. Att misstaget här vid lag ligger
icke på min utan på Ptolemei sida, klingar visserligen såsom ett
högst äfventyrligt och framför allt ett mäkta förmätet påstående;
men jag kan icke hjelpa detta annorlunda än genom att anföra
bevis, som jag hoppas skola befinnas öfvertygande.
Att den af mig fastställda kalenderepoken, 31 Mars 311 f. C.,
icke kan med Ptolemeus flyttas tillbaka på 30 Mars, följer redan
deraf, att epokdygnet i sådant fall hvarken skulle innesluta den
astronomiska nytändningen eller (med det synbara nyet) följa efter,
utan tvärt om föregå densamma och alltså strida mot himlen på
ett sätt, som ingalunda medgifves af de historiska förhållanden,
hvaraf kalenderstiftelsen beledsagades (se anf. ställe sid. 240). Ej
mindre bestämdt tillbakavisas den Ptolemeiska epokförflyttningen
deraf, att kalendern dymedelst hvarken skulle motsvara den afgö-
rande Uosetteinskriften (se ofvan) eller kyrkofädernas utan tvifvel
på sorgfällig kalenderforskning grundade bestämning, att 15 Nisan
i år 29 af vår tidräkning föll på Fredagen den 25 Mars (se min
afhandling sid. 261). Ändtligen vederlägger Ptolemeus sjelf sin
fixering af de tre Chaldeiska data, genom att hvarje gång anföra
sådana bestämningar rörande solens längd, som endast samman-
stämma med min, men icke med hans egen kalenderepok. Att
detta är fallet med den för Saturnusobservationen af 5 Xanthikos
82 er. Seleuc. angifna sollängden, har jag redan visat i min första
afhandling sid. 242; och alldenstund tidsintervallerna mellan samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
