Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Spörsmål till herrar astronomer. Bihang till den kronologiska afhandlingen i marshaftet af Framtiden för år 1870. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÖRSMÅL TILL HERRAR ASTRONOMER. 79
observationsdata redan äro faststående, sä är detta enda fixerings-
bevis egentligen tillräckligt för det hela. Till yttermera visso vill
jag dock särskildt utföra samma bevisning äfven beträffande de
bägge föregående data.
Vid den Merkuriusobservation, som ägde rum mot slutet af
den 5 Apelläos 67 er. Seleuc., hade solen uppnått 24$° af Skorpio-
nens tecken (Ptol. Almag. IX, 7) m. a. o. hon hade sedan höst-
dagjämningen (= inträdet i Vägen) tillryggalagt 54g°. Samtliga
de 90° frän höstdagjämningen till vintersolståndet passerade solen
under det i fråga varande året (245 f. C.) enligt Largeteaus tabeller
på en tid af 88 dagar 14 timmar 36 minuter 18 sekunder och
genomgick höstdagjämningspunkten den 27 September 23m- 4s- eft.
midnatt, Babylonisk tid. För att med tillräcklig approximatif sä-
kerhet finna, vid hvilken tidpunkt hon hade hunnit de vid obser-
vationstillfället genomlupna 54g” behöfva vi således blott uppställa
proportionen: 90° : 54g” = 88d- 14 36 18 s’ : x, hvars värde visar
sig vara 53d- 23 39ra- 14s- Addera vi denna tid till det Julianska
höstdagjämningsdatum för Babylon (27 Sept. 0*- 23ra- 4s-), så ses,,
att Merkuriusobservationen enligt räkningen bör falla på 20 No-
vember 2m- 47s- efter midnatt. Då likväl denna räkning hvilar på
den oriktiga förutsättningen, att solens gång genom de 90° från
höstdagjämning till vintersolstånd skulle ske med ständigt lika
hastighet, medan denna hastighet i sjelfva verket är mindre vid
början och större mot slutet af det i fråga varande banstycket, så
följer, att den redan tillryggalagda första delen af vägen kräfver
längre tid, än räkningen utvisar, m. a. o. att Merkuriusobservatio-
nen i sjelfva verket inföll sednare eller närmare soluppgången den
20 Nov., men ingalunda så tidigt, som Ptolemeus förmenar, näm-
ligen redan före soluppgången den 19 Nov.
Vid observationen af 14 Dios 75 er. Seleuc. hade solen upp-
natt 5|° af Skorpionen (Ptol. anf. st.), eller sedan höstdagjämningen
genomlupit 351”. Hela tidsintervallen mellan höstdagjämning och
vintersolstånd var detta år (237 f. C.) enligt Largeteau 88 d- 14 40“■
3S-, och höstdagjämningen inträdde i Babylon den 26 Sept, klockan
IQt. 58m. us. midd. Proportionen 90” : 35^° = 88d- IP1- 40ra-
3s :x ger värdet 34d- 141- 58m- 32s-, hvilken tid adderad till höst-
dagjämningsdatum hänvisar observationen till den 31 Okt. klockan
IL 56m- 43s. eft. midd. Då denna tid af samma skäl, som nyss
ofvan nämdes, snarare borde ökas än minskas, så inses för tredje
gången, att min kalenderfixering besegrar den Ptolemeiska, hvilken
sistnämda, fästande observationen redan vid morgongryningen den
30 Okt., förutsätter ett allt för stort fel i den Chaldeiska obser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
