Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Anmälningar - Laboulaye, Populära föredrag. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Anmälningar.
Edouard Laboulaye: Populära Föredrag. Öfversättning af
Wilhelm Sturzen-Becker. Stockholm, L. J. Hierta.
Dessa föredrag af den hos oss sä högt uppburne franske skrift-
ställaren anbefalla vi till våra läsares uppmärksamhet såsom en bok
för dagen. Vid åsynen af de fasaväckande katastrofer, för hvilka
Frankrike nyligen varit skådeplatsen, torde mången betraktare af
händelserna hafva gjort sig den frågan: förhåller det sig måhända
så, att denna olyckliga nation, lemlästad af en öfvermäktig fiende,
i sitt inre söndersliten och tidtals hardt nära drifven till vanvett af
partilidelsernas furier, nu, i följd af en verldshistorisk nödvändighet,
måste nedstiga från sin forna plats, träda ut ur ledet af den fram-
tida odlingens banérförare bland folken? Historien vet ju att omtala
mer än ett mäktigt folk, som, då dess andliga jemnvigtstillstånd på
ett betänkligare sätt rubbats, med tynande lifskraft nedsjunkit till
blott en skugga af hvad det fordom varit för att omsider hemfalla
åt en långsam, dådlös strådöd. Icke heller hafva, med anledning af
de senaste tilldragelserna, röster saknats som med en viss skadeglädje
förutspått »den latinska rasens» och särskildt Frankrikes instundande
degradation från sin höga rang inom bildningens verld; »spiran skall
tagas ifrån Juda» — så har man profeterat äfven i vårt land —
och för mensklighetens framåtskridande skall hädanefter brytas en
ny väg af den preussiskt-tyska kulturens Messias. Det skall dock,
hoppas vi, snart visa sig, att de för Frankrikes framtid olycka bå-
dande profetiorna varit bygda på alltför lösa grunder. Så länge
ett folk ännu sluter inom sig en kärntrupp af verkliga fosterlands-
vänner, upplyste, frihetsälskande, rättrådige män, så länge har det
folket ännu i behåll sitt andliga salt, och dermed är ock gifven
möjligheten af att i tid en gräns sättes för den börjande förruttnelsen.
Och kan väl någon påstå, att Frankrike i motgångens dagar varit
utblottadt på dylika sanna patrioter? Kan man väl rimligtvis före-
ställa sig, att den begåfvade franska nationen, med ett förflutet så
rikt på stora tankar och för hela menskligheten fruktbärande initiativ,
nu skulle hafva spelat ut sin egentliga roll och framdeles endast
såsom biperson eller rentaf som stum kompars bevitna händelsernas
utveckling? Må det ock vara sant — och hvem beklagar väl det?
— att dödstimman slagit för den cæsariska despotismens Frankrike,
för regeringsgodtyckets, militärismens, den hejdlösa vinningslystna-
dens, den utsväfvande lyxens, den grofva vidskepelsens och okun-
nighetens tidehvarf i detta land — »det nya Frankrike» står dock
qvar med ofiörsvagadt hopp på en lyckosam framtid. Och detta
hopp synes berättigadt i samma mån som det yngre slägtet i
Frankrike gör allvar af att ansluta sig till det sociala, politiska
och religiösa program, som i den ädle Edouard Laboulaye funnit
sin vältaligaste målsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
