Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI,
stiken in. m. tala högt om metodens betydelse för forskningen;
ännu högre kanhända den jemförande språkvetenskapen med
dess i sanning storartade upptäckter. Men språk och litteratur
äro sä innerligt förbundna med hvarandra, att det måste väcka
förvåning, att ännu ingen framkastat tanken om åvägabringandet
af en jemförande litteraturhistoria. Har en sådan tanke någor-
städes framskymtat, synes den dock endast föga uppmärksammad
i de nordiska rikena, der dess praktiska genomförande dock ligger
så nära till hands, derföre, att en jemförelse imellan grenar ur
samma rot alltid är mera gifvande än imellan sådana, som hafva
så litet gemensamt, att sökandet efter likheter näppeligen lönar
mödan.
Under vissa tidrymder och i vissa afseenden ligga de nordiska
litteraturgrenarne äfven så nära hvarandra, att jemförelsen är
nästan omöjlig af helt annan orsak, den nämligen, att de bilda en
enhet, hvadan det sällan eller aldrig låter afgöra sig, om något
tillhörer den ena eller den andra grenen, eller om det är gemen-
sam nordisk egendom. Att i ett sammanhängande helt skrifva
hela Nordens litteraturhistoria intill reformationstiden, skulle utan
tvifvel för den sanne litteraturhistorikern vara lättare gjordt, än
att afhandla hvarje folkgrens för sig, såsom man hittills försökt.
Det är först vid reformationens frambrytande (fast af andra,
förnämligast politiska orsaker), som de nordiska litteraturgrenarne
skjuta ut från samma stam såsom en svensk och en dansk-norsk,
hvilken senare efter 1814 delar sig i två, medan nästan samtidigt
en finsk-svensk börjar skilja sig från den förra. Det är derföre
också först från 1520-talet, en jemförelse mellan de nordiska
litteraturgrenarne med framgång låter sig genomföras. Dock äfven
detta endast till en viss punkt! Omkring midten af vårt århundrade
se vi så märkbart »atter det skilte böje sig sammen», att — åt-
minstone i fiere afseenden — en samfåld litteraturhistorisk be-
handling skulle vara lättare, än en som skärskådar hvar och en
af litteraturgrenarne isolerad för sig. Också i litteraturen gäller
den historiska lagen: från enhet genom mångfald till enhet!
Liksom H. Kr. Orsted har talat om »gudomstankarne» i naturen,
kunna vi med samma skäl tala om gudomstankarne i historien.
Men historien omfattar mycket, — både andens och materialets,
både samfundsandens och folkandens, både kulturens och littera-
turens historia. Den senare är en gren af den förra, och ett sär-
skildt folks litteraturhistoria åter en gren af den allmänna litteratur-
historien. Vi måste således upplösa, innan vi kunna sammansätta.
Sjelfva den vetenskapliga verksamheten försiggår i tiden, och är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
