Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EN JEMFÖRANDE NORDISK LITTERATURHISTORIA. 119
alltså underkastad historiens ofvan nämda lag: från enhet genom
mångfald till enhet!
Öfverförd på den föreliggande uppgiften: en jemförande nor-
disk litteraturhistoria, blir arbetets lag följande. Vi måste först
upplösa de nordiska litteraturgrenarne i deras enkla delar. Med
andra ord: vi måste först fråga: hvilka verk hafva blifvit fram-
bragta? och hvilka författare hafva frambragt dessa verk? När
både verken och författarne blifvit tillräckligt granskade, när det
främmande blifvit skildt från det nordiska, det gemensamma från
det för endera folkgrenen egendomliga, när misstag beträffande
den ena grenen rättats genom hittills icke påaktade upplysningar
rörande den andra o. s. v., då först kan jemföreisen imellan verken
och författarne påbörjas. Genom detta arbete skall ljus småningom
sprida sig öfver de på hvarandra följande tidsandarne. Här göra
sig nya inflytelser gällande. Väl äro tidsandarne till en del fram-
bragta just genom de litterära verken, dessa af författarne och
författarne åter af tidsandarne; men blott till en del är detta
fallet. På många sidoinflytelser måste fästas afseende, innan jem-
förelsen af tidsandarne kan påbörjas.
Genom denna sista jemförelse uppgår ett nytt ljus öfver ämnet,
som det först nu blir möjligt att ordna i afdelningar. Att på
förhand uppgöra en indelning af det rika ämnet, skulle vara alltför
vågsamt. Den politiska historiens indelning låter sig icke utan
vidare öfverflyttas i litteraturhistorien, om ock politiken visserligen
har stort inflytande på litteraturen (och tvärtom). Ej heller följer
litteraturens utveckling de torra talen liksom urskifvans visare; och
endast i litterärhistoriska öfversigter kan det vara tillåtet att indela
efter hela eller halfva århundraden, — något, som i alla fall är
bättre än att bygga på en sjelfgjord, möjligtvis alldeles falsk indel-
ningsgrund.
Förr än alla dessa förarbeten äro undangjorda, blir det icke
möjligt att skrifva en fullständig och sammanhängande jemförande
nordisk litteraturhistoria. Verket är så omfattande, att många
arbetares samverksamhet erfordras; men utan tvifvel skall också
skörden blifva så ymnig, att arbetarne komma att känna sig till-
fredsstälda.
För att vinna de största möjliga resultat genom den minsta
möjliga möda, gäller äfven vid vetenskaplig verksamhet den ekono-
miska lagen om arbetets fördelning. Lyckligt vore det, om man
i vår samfundsstiftande tid ville bilda äfven ett jemförande nordiskt
litteratursamfund (hvilket måhända tillika borde vara sprdkjem-
förandef Ett sådant samfund borde hafva »korresponderande»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
