Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 FKÀMTIDEN. FJEKDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
Ole Kock (lat. Coccius eller Coccejus, född i Bergen, prest i
sin födelsestad 1600—1602, i Lund 1603 och i Kobenhavn 1606—
1604) blef invecklad i en strid med dr H. P. Besen (vid Köben-
havns universitet) om treenighetsläran och Kristi gudom. Anklagad
inför en synod i Kolding, der sjelfve kung Kristian IV var till-
städes (d. 29 Januari 1814), ville Koch åberopa sig pä Kobenhavns
borgares vitnesbörd. »Ja», ropade dä konungen, »Söfren ’Folder»
(vår tids »hr Sörensen») haver bædre forstand at smage på en pot
tysk ol, end at judicere uti sådanne sager.» Koch höll på at döm-
mas till döden, men slapp undan med landsförvisning; for till
Stockholm och uppträdde 1617 såsom svensk författare med Vår
christéliga troos visshet och triumph, hvilken skrift han tillegnade
Gustaf Adolf. — Hos Wieselgren förekommer han under tvenne
namn: först Ole Kock (III, 391) och senare Olof Coccejus (III,
395). Genom de upplysningar, som J. Worm, Nyerup, Kraft, N.
Petersen (III, 82, jfr 131—132) o. fl. gifva vid handen, skall det
kunna lyckas att samla de spridda dragen till en teckning af denne
författare.
Om J. Konr. Dippel eller Christianus Democritus», som
uppehöll sig länge både i Danmark och i Sverige på 1720-talet,
kan räknas till Nordens litteratur, torde vara tvifvel underkastadt.
En lika märklig som sorglig bild af tiden skulle dock framstå, om
den jemförande litteraturhistorien ville teckna hans verksamhet i
Norden efter de källor, som närmare uppgifvas dels af Wieselgren
(IV, 228—289) och dels af Petersen (IV, 248), samt af Herzog i
Keal-Dncyklopädie für protestantische Theologie und Kirche (HI,
421—422).
Om P. Forskdl (f. 1736 i Upland, 1763 i Arabien) innehåller
N. M. Petersens stora verk endast dessa fem ord: »Forskål blev
dansk professor (1760)». Både såsom filosof, politiker och natur-
kunnig intager denne tidigt bortryckte vetenskapsman ett så fram-
stående rum, att litteraturhistorien skulle skörda heder, om hon
på värdigt sätt ville uppfriska hans minne. Lénström (i Sv. Lit.
o. konst-hist. s. 160) nämner jemte hvarandra »skeptikern For-
skål, teosofen Svedenborg och estikern Ehrensvärd.» Wieselgren
säger, att F. stod »nära ett sekel före sin tid (IV, 118), och att
hans Duhict de principiis philosophice rccentioris (Göttingen 1756
och, 2:a tillökta uppl., Kobenhavn 1760) »förtjente öfversättas»
(IV, 274). Utom de vanliga källorna får jag hänleda uppmärk-
samheten på en liten upplysning i danska tidskriften Minerva.
(Maj, 1789 s. 181), hvilken möjligtvis kunde leda till flere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
