Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. AUGUSTI.
hos académie royale de peinture et sculpture gjordes allestädes
mer eller mindre gällande. I Tyskland blefvo akademierna mindre
utvecklade såsom samfund än som läroanstalter, och samma blef
nödvändigtvis fallet i Norden, der det fanns mera behof af att lära
konsternas utöfning än att samla deras utöfvare i någon akademisk
elitkrets. Men karakteren af att vara ett offentligt konstinstitut
till konsternas befrämjande, protegeradt af monarken och under-
hållet af staten saknas ingenstädes; den följde af tidens åsigt om
konsten som ett statsintresse. Det är visst i ögonen fallande att
pariserskråets olämplighet, dess omedgörlighet och deraf följande
hetsighet hos de frie konstnärerne förmådde dem att hastigare
taga steget ut; men då det en gång var nödvändigt att de skulle
bilda en klass för sig, då en fast sammanslutning uti ordnadt
samfund alltid måste vara fördelaktig för den goda täflan, det
sällskapliga behag och den trygghet deraf alstras, som ock för att
gifva allmänhetens omdöme en viss ledning och bereda mötesplats
mellan artisten och kunden, och då vidare konstnärens uppfostran
nu delvis åtminstone måste bedrifvas i en skola; så kom till dessa
giltiga orsaker för akademiens uppkomst en annan, som syntes
konstnärerne då för tiden än giltigare och betydelsefullare, ehuru
derom nu kan vara tu tal, nämligen utsigten att derigenom dispo-
nera en del af statens krafter för egen och konstens fromma. Det
syntes på 1600-talet som en obestridlig vinst, att klassen blef på
sätt och vis en rangklass, samfundet ett institut och uppfostraren
professor med lön.
Endast i England gjorde man härifrån ett undantag, ehuru
man visserligen också der hade pariserakademien för ögonen. Från
statens synpunkt existerar i England ingen konstakademi. Royal
Society protegeras visst af monarken, som underskrifver medlem-
marnes fullmakter och de vigtigare af sällskapets beslut, men icke
i sin egenskap af statsöfverhufvud, utan såsom den förste mecenaten
i landet och såsom källan för den högsta hedersbetygelse. Det
är samma förhållande som vid akademiens uppkomst i Florens,
men å andra sidan är den engelska societeten icke en korporation,
utan i likhet med hvad i verkligheten fallet blef i pariserakademien,
begränsad till ett antal af fyratio medlemmar. Ett slutet privat-
sällskap således, men auktoriseradt af konungen, gör den sig helt
och hållet sina tillgångar sjelf, förnämligast genom expositionerna,
men då dessa tillgångar äro betydliga — akademiens besparingar
uppgingo för några årtionden sedan till sjuttio tusen pund, —
använder hon dem ej blott till pensioner åt sina medlemmar, utan
ock till underhållande af en offentlig skola för konstnärer. Deri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
