Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 159
man är skyldig ett sä dygdigt och kunnigt samfund, det der är
inrättadt, skyddadt och underhållet af Hans Majestät, ja äfven
inlogeradt i det kungliga palatset och med salarier rikligen försedt»,
hvarför statsrådet ansåg sig, på Colberts förslag, böra belägga
slika sammankomster med fängelsestraff och den husegare som
uppläte lokal dertill med femhundra marks böter. På det hårdaste
och obilligaste drabbades skrået af detta förbud, som gälde äfven
dess akademi. I sin tur förföljdt såg sig skrået förhindradt att i
afseende å lärlingarnes uppfostran vidhålla en förbättring, som
dock uppenbarligen var den mest helsobringande för yrkena. I
den kungliga akademien ville man icke hafva dem, och dock unnade
man dem ej att i sin egen reformera undervisningen. Af snål mo-
nopoliseringslust paralyserades en korporation, som, rätteligen hand-
hafd, kunnat genom sitt traditionela oberoende och sin förmögenhet
erbjuda till och med de fria konsterna det bästa skydd. För ett
ögonblick, då Mignard och hans vän inträdde och den förre blef
skråakademiens primus, hoppades hon kunna återvinna det förlorade.
Men ehuru högt protegerad mäktade dock icke Mignard att utverka
rättigheten till undervisning, och hvad öfriga reformer beträffar,
synes han icke haft någon tanke derför. Det var väl mindre af
intresse för skrået, än för att undslippa medtäflaren Lebruns aka-
demi, som han anslutit sig till académie de Saint Luc, och då
Lebrun dött 1690, tvekade han icke heller ett ögonblick att imot-
taga alla dennes befattningar, bland andra direktörsplatsen i den
kungliga akademien. Först efter ett halft sekel fick skråakademien
tillstånd att hålla skola, och som hon egde medel till öfverlopps,
öppnade hon genast en ståtlig lärosal med modeller i alla ställnin-
gar, tjugusex professorer, lektioner i alla brancher samt täflingar
och priser. Att denna anstalt också verkade välgörande en tid
bortåt på konstindustrien i Paris, torde ej kunna bestridas, men
denna verkan blef blott öfvergående, då de oundgängliga refor-
merna uteblefvo. En skolmässig uppfostran passade ej rätt för
ynglingar, som imellertid i mästarnes hus trälade under de oundvik-
liga lärlings- och gesällåren, verkstäderna representerades inom
skrået som förr af okunnige,’ för yrkena främmande personer, en
mängd småsinnade intressen sutto fortfarande inbitna i den gamla
organismen och så länge var det icke att vänta att de fria kon-
sterna skulle återvända dit.
Vi hafva dröjt vid denna kuriösa process imellan skrået och
de fria konsterna, ty i de öfriga kulturländerna, som togo pariser-
akademien till förebild, öfverhoppades visserligen processen, men
den bestämmelse och den organisation, som derunder utvecklat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
