Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Moderna samhällsförbättrare och deras läror om familjen och staten. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE. 165
Kommunens »idéer», som redan blifvit ej sä litet omskrifna,
voro i sjelfva verket blott ett eko af den ofvannämda föreningens
läror och yrkanden. För egen del lade »centralkomiténs» och
»välfärdsutskottets» medlemmar ingalunda i dagen någon alstrande
förmåga inom idéernas område, i trots af de prunkande tillkänna-
gifvandena om samhällets förestående uppbyggande på nya grund-
valar. Formerna, talesätten, de officiela slagorden voro till stor
del ett lån från den första franska republiken; tankarna hade man
låtit sig ingifvas af l’Internationale. Ojäfviga iakttagare af upp-
rorsmännens teori och praxis — en Jules Favre, Oscar Téstut,
Beaussire, Ch. de Mazade m. fl. — intyga den intima förvandt-
skapen mellan kommunens och arbetareföreningens politiska verlds-
åskådning. Dessutom har föreningen sjelf dragit försorg om att
undanrödja hvarje möjligt tvifvel om dess fullständiga solidaritet
med pariserinsurrektionens illgerningsmän. Efter upprorets under-
tryckande utfärdade l’Internationale i medio af Juni en prokla-
mation, hvari det bland annat heter: »Arbetare i alla länder! Vi
brännmärkas som mördare, tjufvar, mordbrännare! Det är er sak
att döma; så länge verlden existerat, har proletariatet varit kapi-
talets, presternas och adelsmännens slaf. Och om vi också hade
begått alla de grymheter och brott, man tillskrifver oss — äro
icke våra förtryckare tusenfaldt mera brottsliga än vi? Och hade
icke Paris för öfrigt rätt att i det ögonblick, då det öfverväldigades
af despotismens janitscharer, begrafva sig under sina ruiner med
ropet: »lefve kommunen! lefve den sociala republiken!» På en tid
af några få dagar uppnådde vi vårt ideal. Vi hafva fallit, men
vi äro icke besegrade. Socialismen kan icke besegras, ty hon är
rättvisan och rätten. Kommen till oss! Vi hafva banat väg och
fylt svalget med våra kroppar. Kampen kan nu icke afstanna,
sedan den en gång börjat. Paris har visat eder hvad ett folk
förmår. Derföre framåt, och låtom oss genom ödeläggandet af
det närvarande gamla samhället taga hämd för våra fallna bröder,
som offrade sina lif för att befria oss från våra obarmhertiga
förtryckares ok, från prester, konungar och kapital. Lefve kom-
munen! Lefve den sociala republiken!»
Det är således i arbetareföreningens manifest man bör söka
ursprunget till de »idéer», hvilka sedermera dogmatiskt återupp-
repades i »kommunens katekes». Låtom oss då, för att om möjligt
komma förstörelseverkets reson på spåren, taga i närmare skär-
skådande den i fråga varande egendomliga företeelsen, »1’associa-
tion internationale des travailleurs!» Hon förtjenar till fullo vår
uppmärksamhet, ty bland de samtida stormakterna är hon inga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
