Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Moderna samhällsförbättrare och deras läror om familjen och staten. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE. 171
klassen att för framtiden omöjliggöra återvändandet af en dylik
omätlig social olycka genom att åt folken sjelfva förskaffa rättig-
heten att bestämma öfver fred och krig,» I detta uttalande in-
stämde flera andra af samfundets sektioner i Tyskland. Ett möte
af 50,000 sachsiske arbetare i Chemnitz förklarade: »Vi känna oss
lycklige öfver att kunna .fatta den broderliga hand, som sträckes
mot oss af arbetarne i Frankrike. Ihågkommande den internatio-
nela arbetareföreningens lystringsord, skola vi aldrig förgäta att
arbetarne i alla länder äro våra vänner och despoterna i alla
länder våra ftender»1).
Dessa meningsyttringar till förmån för freden blefvo dock,
såsom det var att vänta, utan verkan. Kriget gick sin blodiga
gång framåt; i September följde nederlaget vid Sedan, republikens
proklamerande i Paris och kort derpå stadens inneslutande af de
belägrande. Under tiden hade l’Internationale ej varit overksam.
Det vill synas som hade en ultraradikal fraktion inom samfundet,
de »nihilistiska» demagogerna, efterhand och särdeles under senare
hälften af år 1870 lyckats tillbakatränga det moderata partiet,
hvars ledare är Tolain, en af föreningens franske stiftare. Ett
faktum är att l’Internationale sedan omkring ett år lagt i dagen
afgjordt fiendtliga planer mot den bestående samhällsordningen.
Ur stånd att förebygga kriget mellan nationerna så länge makten
hvilar i furstarnes händer, har samfundets nuvarande styresmän
gifvit signalen till en annan vidtutseende fejd: det sociala kriget
mellan de olika samhällsklasserna med syfte att, sedan furstar,
adel, presterskap och bourgeoise, det hatade »kapitalets» represen-
tanter, blifvit röjda ur vägen, upphöja »proletariatet» till herskande
klass i alla stater. Till experimentalfält utsågs i främsta rummet
den franska hufvudstaden; efter de misslyckade upprorsförsöken
under sjelfva belägringen d. 31 Oktober och d. 22 Januari bragte
slutligen den med framgång krönta kuppen af d. 18 Mars kom-
munen och dermed äfven den med densamma oskiljaktigt förenade
l’Internationale till styret. Händelsernas vidare utveckling är all-
mänt bekant. Sedan kommunen dukat under för Versailles-rege-
ringen, hafva äfven den kosmopolitiska demagogiens målsmän nöd-
gats tillsvidare hålla sig stilla; imellertid röjer deras i det före-
gående citerade proklamation af d. 16 Juni att den internationela
föreningen, långt ifrån att låta sitt mod nedslås af motgången, en-
dast afvaktar ett gynsamt tillfälle för att ånyo upptaga striden.
’) Jmfr. uppsatsen The International working mens association, af prof. Beesly i
The Fortnightly Review, 1 November 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
