Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Strödda meddelanden - De religiösa förhållandena och sektväsendet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
herskar i Ryssland, allt sedan tsarerna benämnas imperatorer och året
börjar med den 1 Januari. De förkasta all politisk, sedlig och reli-
giös ordning samt alla påbud, som utgå från regeringen eller dess
embetsmän. Den, som sluter sig till dem, måste förstöra alla doku-
ment om sin person och som evig pilgrim bege sig ut på en bestän-
dig flykt för Antikrist. De antaga äfven proselyter som »herberge-
gifvare»; dessa få förblifva i sina befattningar, men måste derföre all-
tid hafva mat och säkert gömställe i ordning för de verkliga pil-
grimerna.
Det finnes äfven sekter, som finna ett särdeles stort nöje i att
gissla sig, och andra i att hoppa och springa till dess de nedfalla i
konvulsiviska ryckningar. Duchaborserna (den helige andes stridsmän)
stå midt imellan qväkarne och den teosofiske skomakaren Jakob Böhme;
Molokanerne (mjölkätarne) afsky fastandet. Många af »raskolnikerna»
(den ryska benämningen på sekternas medlemmar, af »raskol», kyrko-
splittring, sektväsen) äro alldeles otadliga i sitt uppförande, andra
göra ofta statsmaktens ingripande nödvändigt. Huru svåra deras ex-
cesser kunna vara, bevisar det exempel vi nyss anförde om sjelfför-
brännarne. Äfven de beryktade skopzerna (sjelfstymparne) hylla en
vansinnig kult; de göra sig nämligen till eunucker »för himmelrikets
skull» samt förklara sig föra ett lif af absolut renhet — fläckfritt
som offerdufvans! Sjelfve benämna de sig »de hvita dufvorna.» Brän-
vin och vin dricka de icke; att äta fisk anse de för ett syndigt frosseri;
deras hufvudsakliga föda är mjölk, bröd och valnötsolja. Färglösa,
svaga och borttvinade, se de snarare ut som vålnader, der man träffar
dem i bodar och på gatorna.
Hepworth Dixon berättar åtskilligt anmärkningsvärdt om åsigter och
bruk hos en mängd äldre och nyare ryska sekter. En bland de egendomli-
gaste af dessa äro de s. k Napoleonisterna i Moskwa. Liksom alla dissen-
ters hata de statsmakten och håna statskyrkan. Som Rysslands störste
fiende i den nyare tiden var Napoleon, anse de honom bokstafligen ha va-
rit den Messias, som skulle krossa det tsariska väldet, och de hafva upp-
höjt den korsikanske hjelten till värdighet af en slavisk gud. Såsom
sådan dyrka de honom vid hemliga sammankomster, der kulten för-
rättas framför altaren, prydda med byster af Napoleon. De hålla före
att deras Messias ännu lefver här på jorden; att han undkom sina
fienders försåt, for öfver hafvet från St. Helena till Central-Asien ; att
han nu uppehåller sig i Irkutsk, nära Baikalsjön, vid gränsen af ki-
nesiska Tartariet; att han, då stunden är inne, skall komma åter, för-
sona alla olika tänkande, uppbåda en stor armé och med svärdsegg
förgöra alla Satans anhängare — den regerande dynastien och de verk-
ställande ministrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
