Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
faktum, hafva vi tillbakavisat den anklagelse mot det i fråga va-
rande åskådningssättet, vedersakarne velat inlägga i sjelfva benäm-
ningen »nyrationalismen.» Äfven här har »de bekännelsetrognes»
urgamla, åtminstone med Concordia Pia jemnåriga »pia fraus» ej
utan fintlig beräkning utlagt sin snara. Det gälde för dogmatikens
riddermän att genast på förhand ställa den inhemska fria forsk-
ningens förhållande till kristendomen i en såvidt möjligt tvetydig
dager. Nu är det så, att det allmänna föreställningssättet — med
livad rätt, undersöka vi ej här — vid rationalismens begrepp öfver-
hufvud fäster idén om något trångt, ytligt, andefattigt, särskildt
hvad beträffar den djupare uppfattningen af det religiösa. Man
har sökt draga fördel häraf till motpartiets oskadliggörande. De
rent exegetiska bevisen för vissa dogmers obibliskhet såväl som den
filosofiska, kritiken af ortodoxiens gudsbegrepp och allmänna verlds-
åskådning menar man sig helt beqvämt kunna affärda såsom för
länge sedan vederlagda; »det är nyrationalism», heter det, »uppkok
på en öfvervunnen ståndpunkt, ingenting annat.» Samma domslut,
som ledt till förkastandet af den gamla »vulgära» rationalismen
såsom måttstock för religiös sanning, skulle — så hoppades man
— utan att något vidare ingående på saken blefve behöfligt, sträcka
till marken äfven hans yngre efterföljare i striden mot kyrkoläran.
Men detta sätt att gå till väga är icke ett ärligt; vi protestera
mot detsamma i den historiska sanningens namn. Den svenska
oppositionen mot statskyrkans öfverdrifna konfessionalism har icke
vuxit ur samma rot som rationalismen under adertonde århundra-
det x). Dess reformyrkanden framställas icke, såsom hrr ortodoxer
’) Sanna förhållandet härvidlag synes hafva föresväfvat en anmälare af Framtiden i
For Ide og Virkelighed, oaktadt äfven han gör bruk af den oegentliga benämningen
»nyrationalismen.» Anmälaren yttrar, att Framtiden »byder sine Læsere en rig Af-
vexling af underholdende og belaerende Meddelelser, grupperede om Afhandlinger, der
forfægte en besternt Centralanskuelse, til hvilken de övrige Bidrag middelbart eller
umiddelbart staae i Torhold. Det er Nyrationalismen, denne mærkelige Tilsyneladelse,
der, idebeaandet og med en til alle Sider opladt Sands, har afl0st den gamle bornerte
Rationalisme, til hvilken den mere end nogen Anden er polemisk stillet, der her kom-
mer til Orde.»
En öfverhufvud riktig uppfattning af »punctum quæstionis» i striden mellan den
svenska konfessionalismen och dess motståndare finnes framstäld i hr C. Rosenbergs
afhandling om Ny-Rationalismen i Sverig (införd i Dansk Maanedsskrift). Förf, fram-
håller, hurusom »nyrationalisterna» erkänna alla själsförmögenheternas rätt att få sina
behof fylda samt söka att genom en förutsättningslös, strängt historisk granskning af
de bibliska skrifterna bringa till afgörande frågan om de kyrkliga dogmernas sanning.
De åsyfta ingalunda kyrkans upplösning, endast hennes renande: en stor, allmän re-
formation och »mensklighetens återförande till ett nu nästan utslocknadt, innerligt lif i
Kristi anda, men grundadt på, enligt deras uppfattning, renare föreställningar om hans
och om Guds väsende, än de, som fått deras systematiska uttryck i kyrkoläran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
