Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 229
före den sista, som han någonsin höll, skulle teckna senare delen
af Kellgrens utvecklingshistoria, den del af dennes lif, dä han,
vaknad till en allt djupare känsla af qvinnans värde och lifvets
sedliga allvar, i sina skönaste sånger ger uttryck åt detta inom
honom nyvaknade lif. Då Malmström nämligen skulle läsa upp
»Nya Skapelsen», den skönaste dikt på vårt språk från förra år-
hundradet, måste han af rörelse afbryta sin föreläsning. Han läste
klart och gripande:
Du, som af skönhet och behagen
En ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig — och från denna dagen
Jag endast dig i verlden ser.
I allt din lånta teckning kännes
O evigt samma, evigt ny!
Din växt blef liljans växt, och hennes
Den friska glansen af din hy.
Din blick i dagens blickar blandas.
Din röst i näktergalens sång;
Jag dig i rosens vällukt andas,
Och vestanfläkten har din gång.
Ej nog — du sjelfva fasan gläder,
Du fyller afgrundar med ljus;
Du öknarne i blomster kläder
Och tjusar i ruiners grus.
Och när min tanke hänryckt hvimlar
Och flyr och söker trängtande,
Och söker genom jord och himlar
Det sälla stoftets skapare.
Och frågar, i hvad skepnad fattas,
Att öm och god och glad och mild
Vår högsta dyrkan värdig skattas? —
Då visas han mig i din bild.
I kungars slott, i hof och städer
Jag ser bland tusende blott dig;
Och, när min fot i hyddan träder
Är du der redan före mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
