Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
densamma fans qvar ofördunklad; men den kunde aldrig såsom
vi se af sängen »Dofta, dofta, blomman min», hafva omöjliggjort
hans personliga lycka vid en senare tid, om denna för andra om-
ständigheter låtit sig förverkliga.
Det är mycket betecknande för arten af Malmströms tungsint-
het, att han gerna lekte med barn och enligt sin broders intyg lätt
blef förtrolig med dem. Barn kände sig icke skrämda i hans när-
het, såsom så många äldre.
Huru djupt Malmström imellertid led ännu i sina senaste år
af denna ödsliga ensamhet, utan maka och utan barn, kan ingen
misskänna, som uppfattat den manligt höga vedmodssången »En-
slighet», som vid hans plötsliga död, låg, troligen nyss skrifven, i
hans portfölj. Denna gripande sång lyder på följande sätt:
Tungt det vill blifva till slut i min tysta boning att vandra,
Ensam, af ingen bemärkt, när jag af mödan är mätt.
När inbillningen lyktat sin lek och tankarne tröttnat,
Ingen i verlden jag har, ingen att sluta mig till.
Ej en hugsvalande blick, ett vederqvickande löje,
Ej ett förtroendets ord, aldrig en kärlekens kyss
Väntar mig, när dagsverket är slut och i aftonens skugga
Sorgsen jag sitter och tyst räknar minuternas slag.
Ulfven, som ströfvat på rof, dock söker sig hem till sin maka
Söker i vintriga bo’t ruggiga ungarnes tropp.
Dagkarln, dignande snart för bekymrens och arbetets börda
Ear vid sin älskades bröst somna från dagarnes nöd,
Men jag är ensam, stäld vid gränsen af lefnadens sommar,
Ensam i glädje och sorg får jag förbida dess höst,
Ingen maka värmer mitt hem, min bädd och mitt hjerta,
Stojet af lekande barn aftnarnes tystnad ej stör
Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kedja.
Många årtusende"ns blod släcker sin gnista i mig.
Syndare är jag förvisst; men hvad gjorde jag dock att förtjena
Mera än mången, o Gud! sådan förbannelses dom?
»Sådan förbannelse», svarar du mig, »har tusende drabbat,
Hvilka med renare dygd sökte min kärlek, än du.»
Vi hafva personligen ett rörande minne af den veka känslig-
het, som gömde sig under isytan af den professoren Malmström,
som, för tidigt grånad under arbetet i vetenskapens tjenst, icke lätt
kunde väcka intrycket af att vara skalden Malmström. Det var,
då Malmström sista året af sitt lif, blott några få föreläsningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
