Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISKA BETRAKTELSER. 249
afbrutit sin udd i det ögonblick den vunnit ett resultat, som icke
ens de djerfvaste drömmar kunnat på förhand förespegla? Eller
månne ej i sjelfva verket numera Preussens konung trädt väsent-
ligen i bakgrunden för Tysklands kejsare? Och månne ej ändock
Preussen — säge hvad man vill — högst väsentligen uppgått i
Tyskland? — Det vore i så fall en anledning till oro mindre; —
så vida man ej förmenar, att genom den antydda förändringen
man råkat ur askan i elden. Ty det är dock, säger man, tyskhets-
idéerna, som äro roten och upphofvet till dessa krig, som vi be-
vitnat, och till alla af krigen alstrade farhågor. Men så mäktig
än denna drifkraft varit, så ligger det i sakens natur att densamma
alltmer måste, i mån af redan vunna framgångar, slappas, och att
den redan nu, efter all sannolikhet, är betydligt slappad. I samma
ögonblick Tyskland-kejsardömet blifvit konstrueradt, i samma ögon-
blick Tyskland känt sig starkt och enigt, är det lika säkert att
tyskhetsifvern måste hafva svalnat, som att en fjäder, hvilken varit
sammantryckt, mer och mer förlorar sin spännkraft, ju närmare
den återkommer till sin naturliga ställning. Det är det gamla väl-
kända förhållandet ined »ecclesia militans» och »ecclesia triumphans».
Det är väl sant, att ultra-germanismen ännu har lemnat mycket
ogjordt; men förmodligen bör man ändock ej bedöma germanismen,
den tyska nationens och de sansade tyska statsmännens germanism,
efter några fantasters rop, vare sig från katedern eller pressen,
hur högljudda de än må vara. Och för öfrigt bör man, för ett
rätt bedömande af den germaniska eröfringslustan, icke glömma,
att densamma, pist emedan den har ett bestämdt mal sig föresatt,
är af helt olika karakter med till exempel Rysslands eröfringsbegär,
som utan synbart förnuftigt ändamål endast tyckes afse utvidgning
och alltjemt utvidgning. Hvad skulle egentligen kunnat hindra
Tyskland att i det nyligen skedda fredsfördraget tillegna sig halfva
Frankrike, om det velat? Visserligen den försigtiga omtanken att
icke taga mer än man kan hafva något hopp att kunna försvara;
men denna omtanke föreskrifver endast en gräns på strategiska
grunder, en gräns, för hvilken hvarje tanke på nationalitet kan vara
fullkomligt främmande. Då nu imellertid tyskarne verkligen gjort
afseende på nationaliteten, så att de icke tillegnat sig annat land,
än sådant som en gång varit och väl ännu åtminstone till någon
del kan anses vara tyskt, så bevisar äfven detta verkligheten af
den eröfringskrigets begränsning, som vi antydt. Vi tro i sanning
icke, att hvarken Holland eller de skandinaviska länderna hafva
något att frukta af de germanistiska eröfringsplanerna, såsom så-
dana. Men visserligen vore det att invagga sig i en oförlåtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
